Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Intervju: Napalm Death - Barney Greenway är en språknörd



Med “Throes of Joy in the Jaws of Defeatism” släpper Napalm Death sin första skiva på fem år och det blir totalt den 16:e plattan i diskografin sedan 1987. Bandet fortsätter att spränga gränser med sin musik precis som man alltid gjort och på den nya plattan finns både den klassiska grindcoren blandat med tydliga influenser från postpunk och mer obskyra ljudlandskap. Vi tog ett snack med vokalisten Barney Greenway.

- Har man följt bandet genom åren så borde man inte bli så överraskad, menar Barney. Vi har alltid pressat gränserna för vad det här bandet ska vara. Visst kan några som gillat grindcoregrejerna mer bli skeptiska men jag hoppas att folk förstår att Napalm Death aldrig har handlat om att göra samma sak om och om igen.

- Stilmässigt har vi bara tagit några steg framåt egentligen. Alla element från grindcore och punk finns kvar där blandat med postpunk, noiserock och industrirock. Den största skillnaden på skivorna skulle jag säga är att allt det här bara har blandats på ett bättre sätt.

Så hur ser skapandeprocessen ut i Napalm Death?

- Det här är ju den 14:e skivan vi skrivit tillsammans och kemin mellan oss blir bara bättre och bättre med varje skiva. I huvudsak går det till så att det är Shane (Embury) som skriver all musik. Han jammar mycket med Danny (Herrera, trummor) för att få till det med riff och rytmer. Sen skickar han det till mig så att jag kan stänga in mig för att skriva texter. Och då menar jag verkligen stänga in mig. Jag isolerar mig helt, låser dörren, stänger av telefonen. För jag behöver det för att kunna gå upp helt i det här och låta sinnet expandera.

- Visst har det hänt att man har skrivit en hel låt på tre timmar men för det mesta så behövs det mer tid. Jag går alltid tillbaka till texterna flera gånger och arbetar om dem tills dess att de säger precis det jag vill. Och funkar det inte så händer det att jag slänger alltihop och börjar om. Jag är ju en språknörd också vilket säkert märks i texter,  låttitlar och skivtitlar. Men jag försöker att hitta en balans i språket. Man vill ju inte uppfattas som en ordbok.

När det kommer till texterna finns det någon gång de övriga i bandet haft åsikter om det du skrivit och om åsikter du framför där?

- Egentligen inte. De litar på mig. Som textförfattare måste man främst gå till sig själv och vem man själv är. Du måste ju kunna sjunga texterna som att du du menar dem. Men vi står ju varandra väldigt nära åsiktsmässigt naturligtvis. Så de andra har aldrig kommit och ifrågasatt något av det jag skrivit.

video

Hur skulle du beskriva er relation till varandra i bandet idag? Ni har ju hängt ihop i över 30 år nu.

- Band är ju till väldigt stor del ett socialt experiment. Man lever ihop på en liten yta så att säga med allt vad det innebär. Ett band är som ett mikrokosmos som liknar livet i övrigt. Vissa dagar kommer man överens hur bra som helst och andra dagar finns det konflikter och friktion som ibland leder till bråk. Napalm Death är inget undantag från det. Jag har nog bara mött två eller tre band under alla mina år i branschen som helt och hållet varit konfliktfria och haft en stark enhetskänsla. Det är riktigt svårt att få till den där starka solidaritetskänslan i ett band.

- Jag och Shane är väldigt lika och eniga i väldigt många saker som rör bandet men det finns saker där vi ibland befinner oss på helt olika platser. Men vi diskuterar och pratar alltid om det och det kan vara väldigt intensiva debatter ibland. Men det är en del av processen i bandet och det är vad som för oss framåt som band.

 

Du var 19 år gammal när du gick med i Napalm Death och nu är du 51 år. Vad har du för tankar kring att åldras i en så extrem musikgenre?

-  Ska jag vara ärlig så tänkte jag nog då, 1989, att det här kommer nog att pågå i max tre år. För de första åren var riktigt tuffa. Vi blev blåsta, vi hade inga pengar och levde på typ jordnötssmör och rostat bröd. Men vi kämpade på. Min inställning var nog att det här inte skulle hålla så länge. Hade jag då sagt att jag trodde att det här skulle vara mitt liv de kommande 30 åren hade jag varit världens största lögnare.

Men att tre årtionden senare kunna få fortsätta med detta och att få ha hälsan i behåll är ett privilegium.

- Jag försöker hålla mig i trim rent fysiskt. Jag tänker mycket på vad jag äter. Jag är ju vegan sedan många år så kosten har alltid varit viktig för mig. Undviker fett, salt och socker. Jag har ju sådan tur att jag bor så att jag kan ta långa cykelturer ut med kusten nästan dagligen. Så det gör jag varje morgon klockan halv sju. Sånt håller kroppen i god kondition.

När det kommer till din röst då? Du har ju varit rätt hård mot den i över 30 år. Hur har den förändrats och hur tar du hand om den?

- Jag har faktiskt aldrig hållit på med röstövningar och sådant som många andra gör. Det knyter an till det vi pratade om nyss. Tar man hand om hela sin kropp och sköter om den så kommer rösten också att hålla. Och det har faktiskt funkat för mig. Jag har aldrig rökt och jag dricker väldigt sparsamt men aldrig innan en spelning. Möjligen en öl efter spelningen men aldrig mer än en eller två gånger i veckan om vi är på turné.

- När det gäller hur den har förändrats med åren så tror jag att det hänger ihop lite med hur Napalm Death har förändrats med åren. I början försökte vi nog hitta vårat sound väldigt mycket. Det gäller nog även hur jag sjöng. Personligen skulle jag säga att min röst har blivit betydligt aggressivare idag än den var då mycket beroende på hur jag fraserar och betonar. Jag har alltid strävat efter att bli mer aggressiv min sångstil snarare än tvärtom. Dessutom har den blivit bredare i sitt uttryck. Visst finns det folk som föredrar hur den lät förr men det är precis som med Napalm Death generellt och som vi pratade om i början. Man kan inte göra alla nöjda.

(Publicerad på slavestate.se hösten 2020)

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Låtpremiär: Dröög - Det stora oväsendet

Dröög är tillbaka med en ny skiva och vi på Heavy Underground är glada att kunna presentera ett första smakprov från denna skiva som släpps senare i vår av Majestic Mountain Records . Vad som finns att säga om låten "Det stora oväsendet" berättar bandet själva: "Likt vemodet, rullar snart nu oväsendet in. Över åsar och genom sänkor, över stock och sten, ska detta mörker sänka sig, omfamna och lamslå detta rikets befolkning. Inge dessa människor med en fruktan och som ska lämna även de närmst stående med en naggande aning av oråd och förtvivlan. Det stora oväsendet sätter lyriska modstämningen för den kommande fullängdaren med samma namn. Denna efterföljare ger ingen respit, är inget undantag, utan är fortsättningen på debutalbumet." Premiärlyssna på låten här: