Det är lika bra att fastslå i första meningen på denna recension att den här skivan är magisk. Och den är det på så många sätt. Skapad ur restriktioner och pandemitider (när ska vi sluta sätta allting i relation till den?) av bandet som har kopplingar i både Norge och Sverige så har de omsatt den här pausen till en vacker musikalisk energi.
Det går att sätta många etiketter på musiken. Det finns drag av psykedelia, kraut, shoegaze, noiserock och tusen andra saker. Jag hör även inspirationer från ambient elektronisk musik likväl som en del Sonic Youth-gitarrer på “In irons”.
Instrumental musik kräver sitt band för att hålla det intressant. Men Orsak: Oslo blir aldrig tråkigt eller enahanda utan har en unik tonalitet i sina melodier och grundgroovet i många låtar är hypnotiskt. Ibland kryddas det med snygga samplingar av röster som ger ytterligare en dimension. Särskilt tydligt framkommer Orsak: Oslos unika egenskaper i avslutande “074 Hadal blue” som sträcker ut sig över 17 minuter och innehåller i princip allt som jag gillar med den här typen av musik. Det är intimt men episkt och med en varm känsla som ekar av progressiv rock genom tidena.
“In irons” är som sagt en magisk skiva som öppnar den där dörren mot en egen värld som bara instrumentalmusik kan göra när den är riktigt bra. Jag sitter alldeles still under de 42 minuter som upplevelsen varar och när det blir tyst rycker jag till och inser att jag är kvar på planeten Jorden. Tur att det går att lyssna om och om igen på Orsak: Oslo.
/Magnus Tannergren