Det är egentligen inte en skiva med rockmusik. Har man följt henne som soloartist så vet man att hon är kapabel att leverera extremt hög kvalitetsrock. Nej, här är det mer ett ljudkonstverk om man ska vara helt ärlig. Fina låtar blandas med ljudklipp från konserter, poesi eller andra ljud som hon fångat med mikrofon genom åren. Det är esoteriskt och arty och det är väldigt bra. Fast det kräver ett öppet sinne som lyssnare ska medges.
När man lägger ihop det här pusslet med böcker, bilder och musik framträder bilden av en verklig konstnär. Jag uppskattar alla hennes sidor för de är rotade i allt det som 90-talet var. Upplösta gränser mellan genrer som tillåter en musiker att vara så mycket mer. Och Melissa Auf Der Maur som alltid stått lite vid sidan om de som hon spelat tillsammans med som Courtney Love och Billy Corgan får äntligen blomma ut till en helt egen kreativ kraft på helt egna villkor.
/Magnus Tannergren