Ingen sjunger som Emma Ruth Rundle. Jag vet inte hur många gånger jag har förlorat mig själv i hennes röst. Den är skör och sårbar men alltid så otroligt stark. Oavsett om hon är ensam med ett piano eller klär orden med ett fullstort band så handlar det alltid om hennes röst och hennes ord. Musiken på den här skivan är inget undantag.
Efter att ha experimenterat lite med uttrycken på de senaste släppen så är hon tillbaka med ett band och jag ska erkänna att jag kanske föredrar det framför det mer ambienta. Här får sången lite positivt motstånd som den tjänar på. Texterna är varma och poetiska men har en inneboende ilska i sig som är på alla sätt inspirerande. Hon skriver själv att det finns ett starkt antipatriarkalt vrede på den här skivan. Den andas motstånd men har fortfarande ömheten och sårbarheten i sig. Och i den friktion som uppstår mellan detta så släpps en magiskt energi ut som bara Emma Ruth Rundle kan skapa.
En fantastisk skiva!
/Magnus Tannergren