Vi måste prata om döden

Ragne Wahlquist, Tompa Lindberg, Ozzy och nu Ace Frehley. Folk dör. En del för tidigt, andra av ålder och en del helt oväntat. Men dör gör dom och försvinner för alltid. Vi ska bara vara glada för att vi fått spendera vår tid i samma tidsrymd som dom. 

2025 har många legender lämnat oss. Och det är bara att förbereda sig på fler dödsfall. För ska man vara krass så börjar de där rockstjärnorna som vi alla vuxit upp med på 70- och 80-talet närma sig en ålder som gör att livet börjar lida mot sitt slut. Alice Cooper är 77 år gammal. Rob Halford är 74. Blackie Lawless, Dee Snider och Bruce Dickinson närmar sig 70. De kommande tio åren kommer att bli svåra att hantera då många av dem kommer att försvinna. För det kommer de att göra. Döden funkar så. 

Ozzys död var svår att ta in. Mycket för att han bara veckor innan tog farväl från livescenen. Men man hade ju hoppats att han hade fått några år till att bara få vara Ozzy och haft lite lugn och ro. Ace Frehley ramlade i studion för någon vecka sedan och slog i huvudet och fick en hjärnblödning som nu tog hans liv. Både Ozzy och Ace körde på in i slutet. 

Gemensamt för alla dessa som jag nämnt här är att de fortfarande var och är mitt uppe i sin karriär fortfarande. Cooper turnerar intensivt. Iron Maiden och Judas Priest är ständigt på världsturné och säljer ut jättearenor. W.A.S.P var i Sverige för bara några dagar sedan och Blackie verkar piggare än på många år. Och Twisted Sister åker ut på någon sorts jubileumsturné nästa år. 

Man bygger inte sådana här musiker längre. 

Och det faktum att de här banden och de här människorna har funnits i ens liv under hela ens musiklyssnande liv gör ju att det känns ännu hårdare när döden till slut hinner ikapp dem. De är ju odödliga, har man trott eller åtminstone hoppats på.

Som sagt, vi får vara glada att vi levt i en tid i en värld där folk som Ozzy och Ace har funnits samtidigt som oss. Och vi får passa på att se våra gamla hjältar varje gång vi får chansen. 

För snart, när vi minst anar det, händer det oundvikliga igen.  

/Magnus Tannergren