Med ett förflutet i Yvonne och Strip Music och en egen solokarriär så har Henric De La Cour varit en konstant på den svenska indiescenen i tre decennier och alltid varit omhuldad av fans och musikjournalister. Med all rätt kan jag tycka. Han har ett unikt uttryck och en personlighet som ingen annan. Och han har alltid gått sin egen väg.
Det gör det ju svårt att sätta en skiva i relation till en annan. 2025 låter De La Cour mer darkwave och synth än rock fast ändå inte. Det är grandios känsloladdad mörk elektronisk postpunk som berör. Som vanligt är det stora känslor i texterna som snyggt smälter in i musiken och helheten är bländande vacker i en bedräglig enkelhet.
Henric De La Cour fortsätter att fascinera och fortsätter att vara en mörk furste på den svenska alternativa rockscenen.
/Magnus Tannergren