Tio år som band och tre album. Så ser Wormwoods historia ut än så länge. Inom kort finns fyra album utgivna och vad gör The Star med bandets diskografi? Det fjärde verket är mer sammanhållet samtidigt som det finns mycket utrymme för kreativitet i låtarna. En tydlig väg har stakats ut i hur ljudbilden och atmosfären ska levereras till lyssnaren.
Lägg dig med fördel ner med lurar och njut av åkturen. Ett mer moget tillskott till tidigare trion av album men med en stor lekfullhet som visar att bandet har jobbat noga med The Star. Jag upplever lyssningarna som rätt komplexa. Dock på ett skönt och bra sätt. I den upprepande melodin ryms intressanta avstickare i form av vackra körer och riff. Inspirationen till musikskapandet tas från lite allt möjligt som pågår i världen. Det mer abstrakta inspirerar till texterna.
Variationen på låtarna är uppfriskande. Från skönsång till djupt growl ger en känsla av att låtplacering är något man har lagt tid och tanke på. Jag kanske inte alltid tittar och letar i genren av metal som bandet rör sig i men skit i genres egentligen! Blandningen ger något till dom allra flesta skulle jag faktiskt våga mig på att säga. Det här är Wormwoods bästa verk hittills.
En slags misär och ett mörker som jag trivs bra i.