Malmö Massacre dag 1: Fredag

Malmö. Denna Sverigedemokratiska mardröm där varannat gatukök säljer falafel och blandningen av folk och olika kulturer är stor. Det är en fantastisk stad av den anledningen. En världsstad helt enkelt med sina för- och nackdelar. Närheten till Köpenhamn och kontinenten är omedelbar vilket bidrar till den känslan. När jag anländer från 13 plusgrader och regn till Malmö central är det 24 grader varmt och sol. Resten av Sverige känns långt bort. 

Men nu är jag ju inte här för att äta underbar hummus eller röka vattenpipa. Nej jag är här för att uppleva Malmö Massacre på Plan B. Under två dagar är det mangel av rang här med Cult Of Luna och Carcass som huvudakter och med annat spännande som Sickrecy, Birdflesh, Massgrav och en rad andra band med mer eller mindre läsbara logotyper. 

Jag kommer dit efter en välbehövlig gubblur på hotellet lagom till Floridas Druid Lord. Klassisk döds med lite mysiga doominslag. Det är varmt och trångt framför den lilla scenen där det headbangas i lagom takt. Druid Lord gör det dom ska varken mer eller mindre. Jag går och käkar en veganburgare när sista låten är slut. 

Springer på en bekant från Slavestateklicken i vimlet. Trevligt. Fler sådana är på ingång. Stöter på Larzon som ser glad ut. Tacka fan för det när man arrat något så här bra. Hamnar sedan vid ett bord med för mig tre okända skåningar som pratar om patchar på ett sätt som gör att jag förstår att de inte har en aning om vad de håller på med. Sen skryter den ene om att han träffat Slayer i Köpenhamn för några år sedan eftersom att hans blonda flickvän fick komma backstage. Dags att gå med andra ord. 

Whores Nation grindar på inne på den lilla scenen. Sångaren klagar på att han inte får tag på weed och erbjuder gratis tishor till den som kan fixa. När halva spelningen har gått uppstår en liten moshpit mitt i publiken. Kul. 

Jag väljer bort efterföljande Warfuck (bra namn dock) och snackar lite om hur skönt det är med hotellfrukost när man är småbarnsförälder med Maria, en gammal Slavestatekollega. Det är i och för sig alltid skönt med hotellfrukost. Vi pratar om annat också ska sägas. Nåväl. 

Cult Of Luna är det enda bandet för kvällen som spelar på stora scenen. Två trumset tornar upp sig. När ljuset i lokalen släcks tänds strålkastarna bakom dessa. Bandet kliver ut i motljuset och lämnar det aldrig. "Cold burn" öppnar spelningen och den övriga världen upphör att existera i 80 minuter. Det är en decibelnivå på gränsen till religion. Inget mellansnack. Bara musik vilket förstärks av motljuset då man bara ser medlemmarna som siluetter. Musiken är överordnad allting annat. Det är sinnessjukt bra. Bland det bästa jag upplevt på mycket länge.

Efter spelningen är jag helt utmattad och bestämmer mig för att dra mig hemåt till hotellet trots att det återstår tre band. Men jag är totalt slut i huvudet efter totalupplevelsen Cult Of Luna bjöd på så jag ger upp.

Det är en dag imorgon också. 

/Magnus Tannergren