Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Young Acid - Murder at Maple Mountains + fem frågor till Alex Stjernfeldt



Young acid består av ett gäng extremt rutinerade herrar. Vad sägs om Arvid Hällagård på sång (Greenleaf), Alex Stjernfeldt på gitarr (Grand Cadaver, Novarupta), Martin Wegeland på bas (Domkraft), Andreas Baier på gitarr (Besvärjelsen, Vordor) och Svante Karlsson på trummor(The Moth Gatherer). 

Rutin och kompetens saknas ju verkligen inte vill jag påstå. Samtidigt så är det ju verkligen ingen ovanlighet att man blir besviken när kända musiker startar ett band och ger ut en platta. Så det var lite med andan i halsen jag närmade mig Young Acid vid första genomlyssningen. Sådana tankar försvinner dock fort när man lyssnar på ”Murder at Maple Mountains” för det är en urstark platta med punkig rock som ganska så omedelbart fann sin plats i mitt hjärta. 

Jag har levt med denna skiva ett antal veckor när denna recension publiceras och jag har med stor glädje lyssnat igenom den ett oräkneligt antal gånger. Det är svårt att finna några svagheter alls när allt, och då menar jag precis allt är så förbannat jävla bra! Ett låtmaterial av guds nåde där precis allt stämmer till punkt och pricka och på toppen av det Arvid Hällagårds grymma sång. Texterna är ju också ett kapitel för sig då de alla har ett Astrid Lindgren tema. Exempel på två låttitlar är ”Fightmaker Street” och ” The Kids of Rumble Village” så förstår ni säkert vad jag menar. Jag tolkar också texterna som en ren hyllning till Astrid Lindgrens litterära gärning och till henne som person vilket jag tycker är väldigt fint. 

Det känns även väldigt passande då jag vill påstå att Astrid var en punkare. Det glädjer mig att läsa att Young Acid ska göra livespelningar också vilket innebär att det inte bara är ett rent studioprojekt. Finns det någon som helst rättvisa i världen så borde denna platta nå många öron då den förtjänar stor framgång. Jag ser gärna en fortsättning. I väntan på det så spisar jag ”The Crust” och ”PV 444” vilket är mina två favoriter på plattan. 

Jag kommer att bli genuint förvånad om inte ”Murder at Maple Mountains” kommer att ligga högt upp på många årsbästalistor när 2024 års bästa plattor ska utses. Murder at Maple Mountain släpps den 31 maj av Majestic Mountain Records. 

/Anders Bergström


Fem korta frågor till Alex Stjernfeldt om Young Acid.



Grattis till en underbar platta som med all säkerhet kommer att hamna högt på många topplistor när året ska summeras. Berätta gärna hur kom Young Acid till?

- Tackar och bockar ödmjukast. Det värmer verkligen att höra, speciellt med tanke på att vi jobbat på skivan så pass länge. 
Från början startade Young Acid som en outlet för mig och Arvid, vi kände att vi ville göra något mer lättsamt än det vi skapar ”till vardags” och så enades vi i vår kärlek till band som Turbonegro och Misfits. När Novarupta gjorde sitt andra gig så var både Martin och Arvid med i sättningen och Baier var livegitarrist. Svante var där som besökare, och vi alla stod och snackade. Därifrån blev det naturligt vilka som skulle ingå i Young Acid. 

Hur skulle du kort beskriva Young Acid för någon som inte hört er?

- Som den felande länken mellan The Hives och GG Allin. 

Vem kom på den briljanta idéen att basera texterna på Astrid Lindgrens värld?

- Tror det kan varit Arvids idé från början och så satt vi och bollade den och kom fram till Astrid Lindgrens värld sedd genom Roky Ericksons ögon. 

Vilken är din personliga favoritlåt på plattan och varför?

- Det är svårt då jag gillar alla. Men The Crust har alltid legat nära hjärtat tack vare att vi testade att ta ut svängarna på den och lyckades med landningen. 

Hur ser framtidsplanerna ut för Young Acid?

- Nu är planen att försöka komma ut lite på vägarna och spela. Sedan har är jag lite nyfiken på vad Tjorven hittar på Saltkråkan…

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som