Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Prescriptiondeath - Rabies



Prescriptiondeath kommer från Gävle och spelar grind/powerviolence. De startade 2016 och har ett knippe släpp bakom sig. Medlemmarna går under namnen: Rob Roid på sång, Jon Klebb på gitarr, basen hanteras av Karl Kapital och skinnen bankas av Tuberculosis. Virus är deras andra fullängdare som alltid pålitliga Flyktsoda släpper på vinyl. Om medlemmarnas ”artistnamn” andas humor, vilket även en del av deras merch gör, så vill jag påstå att musiken är desto allvarligare. 

Även om jag är fullständigt övertygad om att de har väldigt rolig när de skriver och spelar den. Man kan utan underdrift säga att tempot är vansinnigt högt och att gaspedalen för det mesta är pressad i botten. Dock så har jag alltid känslan av att inte vet vad som ska komma härnäst när jag lyssnar på Prescriptiondeath. ”Deep Helsinki” inleder plattan. Ett kort stycke som startar med ett trevligt trumkomp de första sekunderna. Efter några få sekunder så kommer gitarr, bas och ett vrål in som för att signalera att ”håll i er för snart så blir det åka av!” Det får vi verkligen göra. Tempot är högt och det känns både kaosartat men samtidigt strukturerat på nåt märkligt sätt. Ibland lugnar sig tempot en aning som i bitvis svängiga ”Guantanamo Alarm Clock” för att sedan öka. 

De flesta låtarna på denna platta är kring minuten eller kortare men variationen och ständiga taktbyten gör att det aldrig blir tråkigt eller enformigt. Precis som jag gillar mitt mangel. Jag vill gärna nämna skivans näst sista spår. Den med Prescriptiondeath-mått nästan episkt långa ”Brain Protection System” med sina 2 minuter och 37 sekunder. Här visar Preskriptiondeath att de även kan skriva längre dängor med strålande resultat. Jag får lite Napalm Death vibbar av den. För mig ett av plattans starkaste spår tillsammans med ”Bastard Fucking Skum” titelspåret ”Rabies” och tidigare nämnda ”Guantanamo Alarm Clock”. 

Med förra plattan ”Suffering Totality” så visade Prescriptiondeath att de platsar i mangeleliten. Med ”Rabies” så befäster de den positionen ytterligare. 

Både denna och Prescriptiondeaths förra platta beställer du från Flyktsoda genom att maila till flyktsoda14@gmail.com  

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä