Senast publicerat:

Recension: Besvärjelsen - "Atlas" (Magnetic Eye Records)

Besvärjelsen live 2021
(Foto: Heavy Underground)

Jag gillade Besvärjelsens förra skiva “Vallmo” kom 2018 men den hade en del problem som gjorde att helheten inte alltid stämde. Kanske handlade det om att bandet försökte hitta en identitet genom att försöka låta lite folkmusik och doom i ett samtidigt som sångerskan Lea Alazam inte riktigt hade hittat självförtroendet eller platsen i bandet. Synd, för allt fanns där. Riffen, en fantastisk röst och en djärv ansats. Potentialen fanns där men förverkligades inte. 

Den där potentialen tas dock tillvara med råge på “Atlas”. Det är alltid kul när band man gillar som band tar ett enormt kliv uppåt på utvecklingskurvan. Nu har gitarristerna Andreas Baier och Staffan Stensland Vinrot hittat en balans mellan blytunga sabbathriff och den sköra folkmusiktonen från Dalarna med tyngden på det förstnämnda vilket gör att när folktonerna kommer in blir de tiofalt mer effektiva och kraftfulla. Ja ibland blir det så vackert att ögonen blir lite fuktiga. Och när mellanspelet “Celestial” med ett ensamt horn ekar mellan dalafjällen och över skogarna så känns gåshuden över hela kroppen. 

Sen har vi Lea Alazam. Här har kanske den mest dramatiska förändringen gjorts. På “Vallmo” kändes det inte som om hon sjöng ut ordentligt och nästan medvetet höll igen. Så är inte fallet på “Atlas”. Under åren som gått mellan dessa två plattor har hon fått ett större självförtroende och tar nu betydligt mer plats i musiken. Har man hört henne sjunga med The Brides Of The Black Room och Novarupta så vet man att något har hänt men det blir oerhört uppenbart på “Atlas”. En unik stämma som verkligen tillför den tunga musiken en extra dimension. En av landets bästa röster som gränslöst rör sig mellan genrer.

Lägg därtill texter som känns mer genomarbetade och genuina. En del textrader är inte rocktexter utan ren poesi som går rakt in i hjärtat som i plattans höjdpunkt “Clouds” eller när texten växlar över till svenska i slutet på “Digerliden” och Lea sjunger att “hjärtat slår ett extra slag när jag rör dina händer”. Det går rakt in i alla andra hjärtan.

Besvärjelsen kan stå för ett av årets starkaste släpp. Mycket tack vare den fullt utvecklade dynamiken och att Besvärjelsen lyckats mejsla fram sin alldeles egna särart på ett väldigt smakfullt sätt. Inget band som spelar tung rock låter som Besvärjelsen. Och jag ser redan fram emot var det här kan ta vägen i framtiden. Det är sällan man hör den här typen av stoner/fuzz/whatever vara så angelägen och känslosam samtidigt som det tillfredsställer behovet av blytung rock. Och det är underbart att höra.

//Magnus Tannergren

"Atlas" släpps den 27 maj och kan beställas här