Charta 77 + Ulke (Strebers & Dia Psalma), Saga Salong, Torshälla 14 april (foto, video)

Charta 77 och Ulke från Strebers och Dia Psalma spelade på Saga Salong i Torshälla på skärtorsdagen och levererade en kväll som bjöd på både nostalgiska återblickar och en bekräftelse på att de gamla punkhjältarna fortfarande är relevanta.

Ulke

Att se Ulke som genom alla år frontat två svenska institutioner som Strebers och Dia Psalma känns ganska märkligt. Han har aldrig varit estradören och killen som stått längst fram tros att han skött sång och gitarr. Och lite av det märks på scenen när han sitter där och nästa generat spelar ett mäktigt urval av klassiker som "Två skott", "Betongbarn", "Alla älskar dig", "Luft" och många fler odödliga klassiker. Ibland slarvar han bort sig lite men lika ofta bränner det till ordentligt och texterna får en extra tyngd. Med tiden så kan Ulke nog få till det här med lite större självförtroende och koncentration.

Charta 77

Jag har sett Charta 77 fler gånger live än något annat band tror jag. Det är ett stabilt liveband särskilt nu med Janne och Mongo från Köttgottorna som stadigvarande medlemmar på gitarr och bas. Den här kvällen blandas gamla hits med nya och det är få transportsträckor. Sen går det inte att sticka under stol med att det är de gamla hitsen som ger starkast reaktion från den entusiastiska publiken framför scenen. Det går vilt till när "Kungarna af stan I & II", "Tiga är guld", "vykort från Rio, "Herrarna i sandlådan", "När världssamvetet tog semester" och inte minst "Ensam kvar" levereras med stor kraft och energi. Och när Charta 77 avslutar spelningen med att tillägna en cover på "Välkommen hem" till den illa cancerdrabbade Asta Kask-medlemmen Micke Blomqvist så påminns man bryskt om att man ska värdesätta både det som varit lika mycket som nuet vi lever i här och nu.

//Magnus Tannergren

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”. Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst. Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Läs »

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig. Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV