Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Musik utan regler - fem frågor till A\\VOID



A\\VOID bildades av Andy och Gareth från Victims och en rad andra musiker från bland annat Raging Speedhorn, Haystack, Viagra Boys och några fler anslöt. Till slut bestod bandet av sju medlemmar och resultatet blev instrumental musik som ekar av postrock, sludge, lite jazz och väldigt många andra saker. Det är helt enkelt väldigt spännande musik. Bandet letar nu skivbolag för att släppa sin musik i fysisk form.

Heavy Underground ställde fem frågor till trummisen Andy Henriksson. 

Varför heter ni som ni heter?'
- Har alltid gillat VOID, både betydelsen och ett snyggt kort ord. Så vi laborerade runt lite och så fick det bli A VOID men la till \\ för att sticka ut från mängden och för att det ser snyggt ut och så blev det A\\VOID.

Vilken sorts musik vill ni spela och varför?
- Hyfsat långsam instrumental musik med ganska långa låtar då jag, Andy och Gareth som startade A\\VOID ville göra något helt annat än vad vi gör i vårt andra band VICTIMS som är hardcorepunk.

Vilken är er största drivkraft och vad ger er inspiration?
Att det är fantastiskt kul att göra det vi gör, att det inte direkt finns några musikaliska regler att ta hänsyn till och då vi är sju personer med väldigt olika bakgrunder musikaliskt. Inspirationen är helt enkelt skaparglädje, att det är så kul att spela.

Nämn tre skivor man kan lyssna på för att förstå er musik.

1. Godspeed You Black Emperor! - slow riot for new zero kanada E.P.

2. NEU! -´75

3. Mogwai - EP+6

Vad har ni för drömmar (små eller stora) för bandet och hur ska ni förverkliga dem?
- Att få ut det vi spelat in på fysiskt format (en hel skiva med titeln "Volume one: The terrible consequences of telling the truth" finns inspelad och är klar att släppas, letar bolag för fullt just nu) och spela live så klart.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren