Live: Världen Brinner, Västerås, 20 januari 2024

Att Västerås varit en död stad i många år vad gäller rockmusik är ingen hemlighet. Men nu börjar det röra på sig. Vi har Västerås Doomfest i juni och Bulgasal Metal Fest senare på sommaren i år och dessutom har sportbaren O'Learys plötsligt öppnat en scen i källaren som tar in 800 personer och där det liksom smugits igång någonting som kan bli riktigt bra.

När Mimikry tar med sig Västeråsbördiga Världen Brinner är det lite upp till bevis för stan. Kommer någon att bry sig? Svaret blev ja. Över makalösa 600 biljetter såldes och bara det är värt en stående applåd för arrangören PAFF.

Mimikry kan vi lämna därhän. Det är Världen Brinner som står för den verkliga rockupplevelsen den här kvällen. Jag skulle kunna gå så långt och säga att bandet är något av det bästa man kan se på en scen idag. Det är hög energi, ett snyggt samspelt band som verkligen håller ihop det hela till en helhet åt frontkvinnan Malin Sandberg som är en mänsklig orkan på scen. Det studsas runt, klättras, crowdsurfas och springs omkring samtidigt som sångleveransen är klockren. En rockshow i toppklass helt enkelt och att boka Världen Brinner som förband är en stor risk för huvudbandet. För Världen Brinner har någonting extra förutom bra låtar och kompetensen att framföra dem på scen.

Vi får en sorts greatest hits ikväll med de bästa låtarna från tidigare plattor och en handfull framtida klassiker från senaste utmärkta släppet "Reset". De svenska låtarna funkar bäst men allting låter bra. Den medryckande melodiska punken kan det här bandet på sina fem fingrar. Och när finalen kröns av "Här kommer valet" är segern ett faktum och när alla sjunger med i refrängen om att vi inte kan finna oss i att hålla käften utan att det är vi emot dom så är det inte bara en känsla av kampvilja i luften utan också en känsla av hopp när 600 personer sjunger med.

Och det är då punk och Världen Brinner är som bäst.

Text & bild: Magnus Tannergren

Bilder:

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”. Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst. Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Läs »

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig. Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV