Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Tannergrens bästa 2023 - del 2

Publicerad


Redaktör Tannergren fortsätter att sammanfatta vilka skivor han tycker är bäst i nådens år 2023. Del 2 av 3. Läs om plats 10 -6 här.

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget

Hur följer man upp ett mästerverk som debuten "Det svenska hatet"? Man gör en till som är minst lika bra. Och kanske bättre i det avseendet att dynamiken är bättre och att skivan utvecklar det som redan var så bra. Och sällan har väl en skiva varit så välplacerad i sin samtid. En termometer i politikens röv som visar att samhället är sjukt. 

Vännäs Kasino - st

Ibland behöver det inte vara så jäkla svårt. Man tar ett gäng kompisar som gillar samma saker som du och så går man in i replokalen och spelar in en punkplatta. Det gäller alla. Även folk som Dennis Lyxén som tillsammans med sina vänner spelat in den här självbetitlade plattan där Sara Almgren äntligen kliver fram igen och frontar på sång och bas. Allt släppt med egentryckt skivomslag i minimal upplaga. Punkmagi.

Maggot Heart - Hunger

På sin tredje platta tar Linnea Olsson sin trio till nya musikaliska höjder. Det är fortfarande rå och oborstad noise/postpunk men med ett större spektrum av uttryck och attityd. Känslan är fortfarande Berlin och regn men med Stoogessjäl och ett större självförtroende. Skivan har värkts fram vilket märks och temat hunger är ett spännande sådant att utforska. Jag blir dock aldrig mätt på den den här plattan.


Industrial Puke - Born Into The Twisting Rope

Raka rör och full gas. Det är Industrial Puke det. Inga omskrivningar eller tillkrånglade arrangemang. Bara rak stenhård d-takt eller crustpunk. Eller vad det nu är. Hårt är det i alla fall och en av årets mest emotsedda släpp. Och besviken blir man inte. Industrial Puke har någonting unikt som är svårt att sätta fingret på vad det är men som får hela den här skivan att låta extremt här och nu.


Också värda att nämnas:

Blodet, Child, Grand Cadaver, Sekunderna, Domkraft, Vorder, Harmagedon, Maridia, Pessimiser, Slôdder, Zombiekrig, Världen Brinner, Dull, The Arson Project, Nordmark, Xorsist, Fredag den 13:e, Lastkaj 14, Dozer, Kazjurol och många fler. Det var ett fantastiskt musikår!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Publicerad
  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken
Skicka en kommentar
Läs »

Strevellna - Revoldom

Publicerad
När Strevellna plötsligt dök upp förra året med skivan “Aldrigheten” så var det en mindre chock. Hela grejen var omgärdad av lite mystik och insvept i dunkel men musiken var hämtad från hela min uppväxt som hårdrockare. Just mystiken gjorde det ju väldigt intressant i början och frågan var ju om samma magi kunde uppstå igen på en uppföljare.  Nu har vi svaret och det är att ja, det kan det.  Ska man enkelt beskriva “Revoldom” så skulle det väl vara att det är mer av samma sak men mognare. Mognare i betydelse att det hela känns lite mer fokuserat och lite mer på allvar. Där debuten var en palett och hyllning av influenser från olika genrer så är uppföljaren musikaliskt mer sammanhållen och komplett. På en direkt fråga till bandets huvudman Magnus Larnhed om hur det här låter svarade han “Som Dios första två skivor”. Det är faktiskt inte en dålig beskrivning. För här frodas det bästa från 80-talets hårdrock med stundtals lite hårdare thrashinslag. Allt med en snygg ljudbild och väldigt k
Skicka en kommentar
Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Publicerad
Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi
Skicka en kommentar
Läs »

Nerverna - Hållplats Norr + en intervju med Peter Hirseland

Publicerad
Nerverna kommer från Hälsingland och spelar någon slags postpunk eller posthardcore. En sjutummare och en splitkassett har de tidigare släppt så detta är första fullängdaren. Att med ord försöka förklara hur Nerverna låter är inte helt lätt men om jag säger lite småskev punkrock så kan det kanske ge en hint om vilka trakter vi rör oss i. Jag ska börja med att säga att för min del så var det verkligen inte någon omedelbar kärlek när jag först lyssnade igenom ”Hållplats Norr”. Dock så fanns det något som stannade kvar hos mig efter första genomlysningen. Jag var helt enkelt tvungen att återvända till Nervernas värld igen och det var då som ljuv musik uppstod. Musik kan ju väcka känslor och det är just det som ”Hållplats Norr” gör hos mig. Under tiden man lyssnar igenom plattan så hinner de flesta känslor vandra förbi. Vissa stannar kvar ett längre tag och andra fladdrar snabbt förbi. Det finns någonting kraftfullt, primalt och genuint i Nervernas musik som gör att man stannar upp och ver
Skicka en kommentar
Läs »