Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Tannergrens bästa 2023 - del 1

 


Redaktör Tannergren listar sina tio favoritskivor från året som gått. Och nu hinner du köpa någon av dessa, eller alla, som julklapp till dig själv eller någon annan. Del 1 av 3.

Mezzrow - Summon thy demons


33 år efter debuten så kommer nu uppföljaren. Mezzrow är en legend i svensk thrashhistoria som nu får en välförtjänt comeback som inte känns onödig utan snarare välkommen och logisk. Modern thrash blandas snyggt med den gamla skolans känsla vilket gör att det här känns som en fräsch platta som konkurrerar med alla yngre förmågor. 



Memoria - From the bones


Det är svårt att sätta fingret på genren när man hör Memoria. Är det synth eller är det rock? Darkwave säger någon. Men det spelar ingen roll. Det är storslagen musik som förhäxar och för dig bort till en annan värld. Lite som på film. Dramatiska refränger och ett episkt anslag som imponerar.



Introspektivet - Att få flyga bort


Med alla nerver utanpå huden och med bröstkorgen på vid gavel så att hjärtat är blottat för alla som vågar titta. Där har ni Introspektivet som är ett av få band som verkligen vågar visa sina rötter i Nicke Cave och Thåström. Med desperation i rösten som sjunger över ett kargt gitarrlandskap är det här den mest ärliga skivan du kan lyssna på i år.



Black Birch - st


Kan man pressa sig själv till att skriva en låt varje månad under ett helt år? Ja det kan man och Black Birch är beviset. Sedan i januari har vi fått följa med på en resa där varje låt värkts fram och släppts direkt till oss lyssnare. Det har varit en spännande följetong och jag kommer att sakna det här i januari när vi har alla tolv låtarna. Rå men melodiös och spännande black metal som sätter en ny standard för hur genren ska låta och göras. 



Tyranex - Reasons for the slaughter


Till slut dök den upp. En ny platta med Tyranex. En skoningslös thashattack med rötterna i Megadeth och Kreator som inte tar några fångar. En totalt hämningslös mosh hela vägen genom plattan lämnar lyssnaren utmattad framför högtalaren. En skön bekräftelse på att ett av landets mest underskattade band i genren är den rättmätiga härskaren på tronen. 

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren