Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Svensk thrash metal 2023


Jag tror att det var 2019 som jag insåg att det fanns en ny våg av svensk thrash metal i vardande och den där vågen har sedan dess bara vuxit hela tiden. 2023 är inget undantag. Och det fina är att det är en bra blandning på gamla veteraner och unga förmågor som nu släpper skivor av hög kvalitet.


Ibland känns det som om året är 1987 och inte 2023. 


Vi kan väl börja med att två gamla rävar i branschen släppt ny musik i år. Fagerstas Kazjurol har ju varit återaktiverade ett tag och EP:n “Rage ´87” är precis sådär svinbra som man vill att det ska vara när man lyssnar på crossoverthrash. Det har ju tagit ett tag för dem att värka fram den här plattan men jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan en ny fullängdare kan se dagens ljus. 


Förra året gjorde jag en serie poddar med gamla svenska thrashband och naturligtvis var Mezzrow med. Tajmingen var perfekt för det visade sig att bandet var på gång med att återutge deras enda fullängdare “Then came the killing” från 1990. Dessutom var det ny musik på gång. Och i år släpptes “Summon thy demons” som verkligen visade var skåpet ska stå. En modern thrashskiva med själ och hjärta kvar i The Bay Area. En mycket välkommen comeback. 


Vi ska inte kalla dem veteraner men både Zombiekrig och Tyranex släppte också nya svinbra plattor. Båda banden har funnits ett bra tag men inte lika länge som de tidigare nämnda. Värt att notera är att båda banden släppte sina nya skivor på GMR Music som alltmer framstår som thrashetiketten framför andra i Sverige där vi också återfinner Kazjurol och Ice Age. 


Ungdomarna då? Jodå, de kan de med. Maniak, Hostillia, Eradikated, Eternal Evil, Morphetik, Gaslarm, War Kry, Lowest Creature, Mortality, Kranium, Skelton, Sentinel Sirens, Goatfyre är alla namn som du bör kolla upp. Det är uppmuntrande att höra att de har lite olika inriktning och inte bara har lyssnat på amerikanska band utan även ett stort mått av europeisk thrash metal återfinns bland influenserna. Det är roligt att upptäcka nya unga svenska thrashorkestrar av den anledningen. Variationen är stor. 


Som sagt, 2023 var ett riktigt bra år om man gillar thrash metal. Och 2024 verkar börja bra det med då Xion släpper sin debut i januari och den plattan kan jag redan nu avslöja vill du inte missa. 


Vi ses i moshpiten!


/Magnus Tannergren


Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Dom får aldrig mej - En kväll för Micke Blomqvist (Coca Carola, Charta 77, The Baboon Show, Asta Kask) Debaser Strand Stockholm, 16 februari 2024.

En av människans bästa egenskaper är att den är solidarisk och ställer upp för en kompis i nöd. När det blev känt att Asta Kask grundare Micke Blomqvist blivit av med sin sjukpenning trots att han är dödssjuk i cancer såg Robban på Close Up till att ordna en stödspelning. För Micke är inte vem som helst utan han är en av svensk punks verkliga legender både i egenskap av Asta Kask men också för sin studio där många band spelat in sina skivor och demos.  Biljetterna fanns i tre prisklasser beroende på hur mycket man ville stödja med. 2000, 1000 och 500 kr. Tvåtusenkronorsvarianten sålde slut först. Och Mickes Swish blev överbelastad på några timmar. Och så säger dom att folk inte ställer upp.  På Debaser kryllar det av folk och det kryllar också av ansikten jag känner så väl igen. Förutom banden som spelar passerar Ulke, Mart, Johan Johansson, Tompa Eken, folk från Lastkaj 14, Inge från Gatuplan och många fler förbi. Asta Kask viktiga för dom också. Och Micke är deras vän.  Först på scen

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Monument har äntligen öppnat i Göteborg

  Det är fredag, 16 februari och den mentala stämpelklockan har checkat ut från allt vad arbetsrelaterade notiser heter. Jag och min tjej går till en närliggande restaurang och äter stark kyckling, spelar backgammon (jag vinner såklart) och gör oss redo för kvällen. Det pirrar lite i magen. Klockan slår 19.30 och vi beställer en taxi för att ta oss ut till Ringön och Monument. Pirret i magen har förändrats till pepp, och jag skickar ett SMS till Monument-Markus och skriver ”Jag är så sjukt jäkla taggad va!”. Han svarar inte, och jag förstår att han har viktigare saker att för sig än att svara på mitt SMS. I taxin inser jag också att mina förväntningar är oerhörda, och orimliga. Mentalt jämför jag det med hur mina förväntningar var på Tools senaste skiva. Allt kändes väldigt spännande, tills jag fick höra skivan och blev oerhört besviken. Fan att jag skulle börja tänka på det här. Taxin stannar på Stålverksgatan på Ringön. Magen hoppar ett nervöst sista skutt innan vi går in på Monument