Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Några frågor om året som gått till Dålig Isolering



Dålig Isolering är ett av banden som gjort störst intryck det senaste året med sina två ep:s som bjuder på rå och oborstad punk av finaste kvalitet. Den senaste tiden har bandet synts spela live på en hel del platser och vi passade på att ställa några frågor om hur årets om gått varit. 

Vad har det bästa varit med 2023 för er?
En massa härliga spelningar, bland annat på Nalen (riktigt stort!). Vi har också släppt samlingsskiva som tryckts på lp och släppt en till EP, mycket har hänt i år!

Finns det något ni ångrar att ni inte gjorde under året som gått?
Njaaa inte vad vi kan komma på! Vi har haft jävligt kul och haft fullt upp!

Nu har ju haft flera spelningar i år. Vad har ni lärt er som band av att stå på scen och spela för publik?
Slappnar man själv av och låter sig ha kul har publiken det också, men också att publiken och bandet har en stark koppling, är publiken peppig blir vi det och tvärtom! En trött publik behöver inte vara en dålig spelning. Man får otroligt mycket från åskådarna! Vi har också lärt oss att inte låta oss deppa ihop på grund av små fel. Det är trots allt punk vi kör och publiken bryr sig sällan ändå!

Några särskilda minnen ni kommer bära med er?
De två sista låtarna på ett gig i Falun, i princip hela publiken kom upp på scen och sjöng med och hoppade, det var så mäktigt att höra att folk kan våra låtar (även utanför Stockholm - helt sjukt!) Den peppen var otrolig! Sen kommer vi såklart bära med oss Nalenspelningen också, det kändes så sjukt att få stå på en så stor scen!

Några andra band ni vill nämna, förutom er själva, som gjort bra grejer under året?

Dels en spelning vi hade med Twin Pigs och Vidro, de båda spelningarna var otroliga och kändes häftigt att få vara med på den lineupen! Det är alltid häftigt att få stå på scen med förebilder och framförallt band med andra tjejer (tyvärr något vi inte ser varje gig). Det var också schysst att Lastkaj 14 fick in oss på Nalen. Det uppskattas alltid att få sån support från vuxna, större band.

Vi måste också nämna samlingsskivan som vi var med på tillsammans med Hårdgnissel, Microlax och Golvad Grävling (återigen band med även ickesnubbar! En riktigt härlig mix!!!) Skivan gjordes som en hyllning till Micke i Asta Kask, så det var såklart mäktigt att få vara med bland så bra band på en lp, men också att få hylla Asta Kask.

Vad har ni för planer för 2024?
Vi har en spelning inbokad, annars vill vi skriva ny musik och fortsätta lira. Ha kul såklart! Vi får se var vi hamnar.


Lyssna på Dålig Isolering här:

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Om beslutsångest, Henrik Palm, Horndal, Lastkaj och speltider.

  Detta är nog snarare en odyssé i förvirring, beslutsångest och relationer till saker och människor snarare än en recension av en spelning.  Dagen börjar med blommande rapsfält och hotellfrukost på en vingård utan för Malmö. Och här börjar lugnet vända på sig och bli till någonting annat. Den planerat lediga dagen översvallas snart av jobbärenden, telefonen ringer och mailen skriker högt ut sina notifikationssignaler över frukosten.  Bilfärden går hemåt, och nu börjar min hjärna tänka på vilket gigg jag vill se ikväll. I ena ringhörnan står Horndal, Henrik Palm, Monument och alla mina svartklädda vänner med stora bandtryck på sina tshirtar. I andra står Lastkaj 14 och Pustervik, där Lastkaj 14 också är ett av min flickväns absoluta favoritband.  Mina vänner börja höra av sig: Ska du med på Horndal? Jag skickar meddelanden till höger och vänster. Ska ni på Horndal eller Lastkaj? Majoriteten säger Horndal. RockRoger ska på Lastkaj tillsammans med sin fru. Jag vet inte vad jag ska göra.

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v