Äntligen släppt: D.T.A.L - Dark dimensions of war

De:Nihil Records fortsätter sin kulturgärning med att ge ut demomaterial och och obskyra inspelningar med band som inte fått tillräckligt med uppskattning eller ens chansen till att bli större när det begav sig. Senast var det hardcorebandet Agoni (som sen blev thrash metal-bandet Agony) som fick demos och annat utgivet på snygg vinyl och nu är det dags för Landskronas D.T.A.L och “Dark dimensions of war” som aldrig gavs ut när det begav sig.

Det ska ärligt erkännas att jag har dålig koll på D.T.A.L men den okunskapen botas snabbt genom den fantastiska text som gitarristen och vokalisten Måe Malmsten skrivit om bandets historia och som ger en fin inblick i 80- och 90-talets undergroundscen. Det är rolig läsning.

Ännu roligare är det att lyssna på skivan. Ljudmässigt är det här sånt som nutida band som försöker spela den här typen av crustig thrash metal eller crossover skulle offra enorma mängder getblod för. Originalinspelningarna är snyggt remastrade av Dan Swanö i Unisound och låter snyggt rå och distinkt.

När man lyssnar på D.T.A.L känns det nästan tragiskt att den här plattan inte kommer ut förrän nu. För jag tror att framtiden skulle ha varit ljus för bandet med tanke på hur bra det här är. Men det tilltänkta skivbolaget Chickenbrain Records hade stora juridiska problem efter deras släpp av Anti-Cimex “Absolut Country of Sweden”. Så “Dark dimensions of war” glömdes helt enkelt bort i röran och entusiasmen hos bandet falnade och det blev inget mer med D.T.A.L.

Men hur låter det då? Thrash och crossover har redan nämnts och man kan väl lägga till lite känsla av Bathory och d-takt kanske. Det är rått och skitigt men samtidigt finns det elegans i gitarrsolon och det är överlag väldigt välspelat. Låtmaterialet är väldigt starkt och har en stark känsla av kallt krig och dystopisk framtid över sig. Svinbra!

Så gör dig själv en tjänst och köp den här fantastiska inspelningen och ge D.T.A.L det erkännande de faktiskt förtjänar 33 år efter att det var tänkt. Men bättre sent än aldrig.

/Magnus Tannergren

Köp "Dark dimensions of war" här

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”. Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst. Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Läs »

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig. Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV