Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Avlyssnat Vorder - False Haven



Vorder (tidigare V) är ett band från Dalarna. Medlemmarna är ett gäng rutinerade herrar som har ett gediget cv. Band såsom Grand Cadaver, Besvärjelsen, Katatonia och Disrupted för att nämna några band som de delar eller har delat medlemmar med. Att beskriva Vorders musik och stil är dock en lite svårare uppgift då det finns litegrann av allt. Men en salig mix av alla band uppräknade ovan kanske skvallrar en smula om hur det låter. 

Vorder har tidigare släppt två plattor under namnet V. "Pathogenesis" kom 2017 och temaplattan "Led Into Exile" kom 2019. Den sistnämnda handlade bland annat om att överge civilisationen och bege sig ut i finnmarken i Dalarna och bosätta sig där för att slippa en galen värld som håller på att förgöra sig själv. Allt kryddat med folktro och lite ockultism. Jag gillar båda de plattorna väldigt mycket. Så över till den nya plattan "False Haven" då. 

Temat denna gång är enligt sångaren Andreas Baier döden på olika sätt. Både den rädsla vi känner och även sorgens olika stadier. Allt på ett mer mänskligt vis än vad som brukar vara fallet på metalplattor. Titeln "False Haven" syftar på den falska trygghet som vi vaggas in i och att vi knappt vågar prata om att allt faktiskt har ett slut. Men de vill även på deras eget sätt vara en liten tröst och att uppmuntra till att ta vara på livet medans man lever och är frisk enligt Baier. Så här är det inga lätta ämnen som avhandlas med andra ord. 

Så hur låter då plattan undrar ni? Post- metal med rätt tydliga influenser av hardcore, sludge, doom och en smula black metal är ett litet försök att beskriva deras mångfacetterade sound. Det är ibland smutsigt och tungt för att sedan utmynna i något så otroligt vackert så att man har svårt att hålla inne med tårarna. Inledningen på tredje spåret "The few remaining lights" är en sådan passage. Att sedan Lea Amling Alazam gästar på samma spår gör ju verkligen inte saken sämre. Gåshud deluxe! 

"False Haven" är utan tvekan den bästa plattan hittils från Vorder (eller V). Det finns inga svaga spår alls. Den känns som en helt naturlig utveckling från deras tidigare verk. Här har de finjusterat och verkligen hittat sitt sound på ett strålande sätt. Första spåret "Introspective" har alla ni som haft den goda smaken att kolla in videon "V-live in midsjöbo cabin sep 11 2021" på youtube redan hört en tidig version av då det är första låten de spelar där. Den låten har de även gjort en video på som kan ses nu. 

"False Haven" släpps den 26 maj av Suicide Records. 

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som