Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Recension: Grand Cadaver - Into The Maw Of Death (Majestic Mountain Records)


“Only death is real” har ordspråket varit länge nu och när det kommer till Grand Cadaver så är det mer sant än någonsin. Om du någonsin börjat tvivla på kraften i den genre som kröp upp ur en grav i slutet på 80-talet på platser som Florida och Stockholm så kommer Grand Cadaver med lugnande besked. Det är fortfarande döden som verklig. 


Grand Cadaver är ännu ett av Alex Stjernfeldts (Novarupta, Let Them Hang, ex-The Moth Gatherer) projekt som han har gått samman med några av den svenska underjordens mest rutinerade kollegor för att förverkliga. Eller vad sägs om Mikael Stanne (Dark Tranquillity) på sång, Christian Jansson (Pagandom) på bas, Daniel Liljekvist (ex-Katatonia m. fl.) på trummor och Stefan Lagergren (ex-Tiamat m. fl.) på gitarr. Bemanningen borgar för kvalitet. Och allt inspelat under  överinseende av Per Stålberg i Welfare Sounds.


Att bandet har en kärlek till death metal från när den var som mest full av liv(!) råder det inget tvivel om. Motorsågsgitarrerna är precis så där fläskiga som du vill minnas att de var på “Left hand path” och Stannes sång balanserar precis på gränsen till det hörbara och avgrundsgurgel. Jag vet inte, men Mikael Stanne gör en av sina mest inspirerande insatser på många år på den här skivan och bär den ofta med sin sång. Med det inte sagt att gitarrarbetet spelar en biroll här. Tvärtom. Den perfekta blandningen av köttkvarnsriff och sågklingsvassa melodislingor med HM2-soundet utmejslat med perfektion ger mig gåshud i nästan varje låt. 


Ska du bara köpa en platta death metal i år (gör det med fördel direkt från Majestic Mountain här nedanför) så är “det Into The Maw Of Death”. För det här är en tidlös klassiker och ett nytt standardverk i en genre som vägrar att dö sitt namn till trots. Only death is real, som sagt.


Magnus Tannergren




Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Intervju: Hardcoreprofilen Daniel Nätterdal om banden, boken och livet efter podcasten Nere På Noll

Daniel gillar Misfits. Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst.  Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande? NPN-legenderna David, Daniel & Robin - Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare samtidi