Recension: Grand Cadaver - Into The Maw Of Death (Majestic Mountain Records)

“Only death is real” har ordspråket varit länge nu och när det kommer till Grand Cadaver så är det mer sant än någonsin. Om du någonsin börjat tvivla på kraften i den genre som kröp upp ur en grav i slutet på 80-talet på platser som Florida och Stockholm så kommer Grand Cadaver med lugnande besked. Det är fortfarande döden som verklig.

Grand Cadaver är ännu ett av Alex Stjernfeldts (Novarupta, Let Them Hang, ex-The Moth Gatherer) projekt som han har gått samman med några av den svenska underjordens mest rutinerade kollegor för att förverkliga. Eller vad sägs om Mikael Stanne (Dark Tranquillity) på sång, Christian Jansson (Pagandom) på bas, Daniel Liljekvist (ex-Katatonia m. fl.) på trummor och Stefan Lagergren (ex-Tiamat m. fl.) på gitarr. Bemanningen borgar för kvalitet. Och allt inspelat under överinseende av Per Stålberg i Welfare Sounds.

Att bandet har en kärlek till death metal från när den var som mest full av liv(!) råder det inget tvivel om. Motorsågsgitarrerna är precis så där fläskiga som du vill minnas att de var på “Left hand path” och Stannes sång balanserar precis på gränsen till det hörbara och avgrundsgurgel. Jag vet inte, men Mikael Stanne gör en av sina mest inspirerande insatser på många år på den här skivan och bär den ofta med sin sång. Med det inte sagt att gitarrarbetet spelar en biroll här. Tvärtom. Den perfekta blandningen av köttkvarnsriff och sågklingsvassa melodislingor med HM2-soundet utmejslat med perfektion ger mig gåshud i nästan varje låt.

Ska du bara köpa en platta death metal i år (gör det med fördel direkt från Majestic Mountain här nedanför) så är “det Into The Maw Of Death”. För det här är en tidlös klassiker och ett nytt standardverk i en genre som vägrar att dö sitt namn till trots. Only death is real, som sagt.

Magnus Tannergren

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”. Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst. Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Läs »

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig. Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV