Recension: Wolves In Haze - "Chaos reigns" (Majestic Mountain Records)

Det är sällan man stöter på en skiva som verkligen lyckas med att gifta ihop de bästa elementen från olika genres. Göteborgarna i Wolves In Haze har dock lyckats med bedriften att gifta ihop HM2-döds med stoner och gammal hederlig Motörheadrock till en synnerligen välblanserad skiva som utgör bandets andra släpp i fullängdsformat.

“Chaos reigns” som släpps av Majestic Mountain Records är ett utsökt exempel på hur man verkligen kan ta det bästa från olika världar och göra något som både ekar bekant men samtidigt känns nytt och väldigt fräscht. Här hittar du stonerrockens dammiga riff i kombination med hur Entombed lät 1993. Allt med en punkig attityd och elakt utfört.

Det börjar med stark ökenkänsla i “Green river speaks” och går sedan över i den ödesmättade dödsmässan “Way in haze” som är en väldigt stark öppningsduo. Slayerkänslan i introt till “In fire” är stark och den utmynnar i någon sorts dödsthrash som är väldigt charmig. “The night stalker” slår lågt och hårt med nedstämda riff och ett nästan sludgeaktigt uttryck. Väldigt bra. “Tormentor” känns lite blek till en början men växer för varje lyssning. “My destroyer” bjuder på en välbehövlig andhämtning med gitarrplinkande och en sång som nästan låter som en ond bön. När den går över i riffet till “Beyond perception” är man redo att sälja sin själ till hin håle, en känsla som förstärks i “Into the grave”. “Heat of the moment är kanske plattans svagare spår men är ändå en klart godkänd röjare. “Breath in the night” skruvar upp intensiteten mot slutet på ett snyggt sätt och den doommättade avslutningen på skivan i form av i titelspåret är inget annat en storslagen final på en platta som inte är tråkig att lyssna på en sekund under sina knappa 40 minuters speltid.

Helhetsintrycket av “Chaos reigns” är att Wolves In Haze är ett band som besitter en enorm potential. Plattan känns komplett och soundet man hittat är helgjutet. Höjdpunkterna är så många att jag inte märker de få, om ens några, svackor som finns på plattan. “Chaos reigns” är helt enkelt en riktigt bra skiva och ett av höstens starkaste svenska släpp 2021.

“Chaos Reigns” släpps på vinyl av Majestic Mountain Records den 3 september.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”. Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst. Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Läs »

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig. Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV