Intensiven och Vånna Inget på Pönkfest vol 3 i Sundsvall 4 november 2023

Veckan som denna punkfest skulle gå av stapeln inleddes inget vidare för undertecknad. Förkylning med tillhörande feber slog till under onsdagen. Det kändes som att festen var i fara att utebli. Skulle jag missa sista chansen att se Vånna Inget? Fredagen kom och jag var visserligen förkyld men iallafall någorlunda feberfri. Ett covidtest visade dessutom negativt. Skönt tänkte jag. Fan det finns nog chans att det blir pönkfest imorgon. 

Lördag kväll och med 1g Alvedon innanför västen sitter jag trots allt på den endast 30 minuter försenade bussen på väg in till Sundsvall. Målet med resan är att se Vånna Ingets avskedsspelning. Det är nog vad denna krassliga gubbkropp klarar av tänker jag. Som bonus spelar ju Intensiven innan också. Perkele och Trubbel får se sig besegrade av min mancold denna gång tyvärr. 

Intensiven

Intensiven bjuder på en bra spelning trots det teknikstrul som inleder andra låten. Hela scenen blir ljudlös och publiken kan bara höra trummorna. Men tack vara ett snabbt ingripande från en duktig ljudtekniker och arrangörer så är felet fixat rätt fort och spelningen kan fortsätta. 

Klart som korvspad för min del är att Intensiven är ett ruggigt bra band och att sångaren Adam Nilsson ännu en gång visar vilken grym frontman och sångare han faktiskt är. Han håller publiken i ett fast grepp och står inte still många sekunder. Jag ser fram emot en första platta från dem då de två singlarna de släppt är mer än lovande. 

Vånna Inget

Efter en kort paus så är det då Vånna Ingets tur att inta scenen. De inleder med ”spotta i motvind” och ”eld”. Efter den inledningen så har de publiken i sin hand. Karolina Engdahl har verkligen en en pipa i världsklass och levererar på högsta nivå ikväll. Det som blir rätt uppenbart en kväll som denna är vilken otrolig låtskatt som Vånna Inget faktiskt har och som de kan ösa ur. Det är den ena starka låten efter den andra och de spår från den senaste skivan ”True Romance” som framförs smälter perfekt in tillsammans med deras tidigare material. Det är en helgjuten spelning på alla sätt och vis. ”Allt ska bli bra”, gnista och ”allvar” är de tre sista låtarna. När man hör orden ”Jag tar hela livet på för stort jävla allvar” eka genom lokalen så är det med dubbla känslor. Dels så är det ett visst mått av vemod då man vet att det här är sista gången man ser detta underbara band live. Samtidigt så finns det ett visst mått av glädje också då man fick vara närvarande och dela detta ögonblick. Vånna Inget slutar på topp, precis som man ska göra. Om ni har möjlighet att se dem på några av de sista spelningar så gör det! 

/Anders Bergström