Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

V/A - No Future, No Past – Finnish Speed & Thrash Metal Explosion 1986–1992 (thrash metal)


 

Thrash metal. Denna ständiga underdog som under några år på 80-talet växte sig stark för att sedan bli rånad på de bästa bitarna och och sen kombineras i andra genrer. Globalt fanns naturligtvis thrashen där med band som blev världskända och som fortfarande är aktiva men ser man mer lokalt så är historien en annan. I Sverige var det på gång under ett par år men sen kom death metal och stal showen. Antalet svenska thrashband som nådde någorlunda stor publik är lätträknande. Jag inbillar mig att samma sak hände i vårt östra grannland. Finland hade också en gryende thrash metal-scen men vad som hände med den är ju ganska okänt. I alla fall för mig. 

Därför är det ju extremt kul att se den här samlingen, "No Future, No Past – Finnish Speed & Thrash Metal Explosion 1986–1992" ges ut av Svart Records. 18 spår med lika många band som visar upp en imponerande bredd och kvalitet på scenen vid den här tiden. En del demos, spår från skivor och singelsläpp ger en bra bild av vad som hände under sex års tid. 

Kvaliteten på det som nu finns samlat är som sagt hög ändå. Många, för att inte säga alla, band är nya namn för mig och jag känner att jag skulle vilja veta mer om dem allihop. Man kan konstatera att The Bay Area naturligtvis är en ledstjärna för thrashen även i Finland vid denna tidpunkt. Men här finns även en europeisk tradition representerad och ibland smyger sig lite Sepulturavibbar in hos en del av banden. Och det är kanske den stora skillnaden om man jämför med den svenska thrashen vid den här tiden där den amerikanska västkusten var det man oftast lutade sig emot.

Den här samlingen kommer att bli ett standardverk att återkomma till om och om igen och är en nödvändig del i varje musiksamling om man gillar metal i allmänhet och thrash metal i synnerhet. 

/Magnus Tannergren

"No Future, No Past – Finnish Speed & Thrash Metal Explosion 1986–1992" släpps 13 oktober och finns att förbeställa här

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget (enligt Anders Bergström)

Då var den alltså här, uppföljaren till ”Det Svenska Hatet” som slog ner som en bomb i punksverige och blåste nytt liv i genren. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag inte var lite nervös när jag slog på ”Kulturkriget” och satt mig ner för att lyssna igenom den för första gången.  För det är liksom ingen lätt uppgift att följa upp en platta i den kaliber som debutverket faktiskt är. Kollegan Svempa Alvevig skrev på sociala medier ”En platta så bra att man har två ex i vinylhyllan” om Ett Dödens Maskineris debut. Jag håller fullständigt med om det då det står två ex i min hylla också.  Dock så tar det inte ens 30 sekunder in i plattans första spår ”Vapen och ammunition” för att man ska inse att att den oro man först hade var totalt ogrundad. Med sylvassa texter om samhällets orättvisor och brunhögerns framfart i den Svenska politiken sätter Ett Dödens Maskineri fingret på många problem i dagens samhälle. De står dock alltid stolta på den lilla människans sida och viker inte en tum. Mus

Slôdder - A Mind Designed To Destroy Beautiful Things

Slôdder bildades i Karlstad 2017 och spelar det man brukar kalla sluge, vad nu det är egentligen. Långsam tung punk med inslag av hardcore och en gnutta metal kanske. De har en fullängdare och två ep´s i bagaget sedan tidigare. Värt att nämna är att den första och självbetitlade fullängdaren släpptes fysiskt på det stenhårda formatet kassett. Vem gillar liksom inte det. Den finns också digitalt att streama för de av er som lever era liv utan kassettbandspelare.  Ibland händer det att det dyker upp en platta som liksom gör lite ont att lyssna på. Jag menar det på det mest positiva sättet som möjligt. Man känner att här finns en ärlighet och en genuinitet. Den sorgligt bortgångne regissören Bo Widerberg beskrev det som ”Ett stycke liv” vilket känns väldigt passande. ”A Mind Designed To Destroy BeautifulnThings” är en sådan skiva. Känslorna jag får när jag lyssnar på denna platta rör sig kring livets och samhällets mörka vrår och avigsidor. Det är argt och mörkt och väldigt kompromisslöst

Intensiven och Vånna Inget på Pönkfest vol 3 i Sundsvall 4 november 2023

Veckan som denna punkfest skulle gå av stapeln inleddes inget vidare för undertecknad. Förkylning med tillhörande feber slog till under onsdagen. Det kändes som att festen var i fara att utebli. Skulle jag missa sista chansen att se Vånna Inget? Fredagen kom och jag var visserligen förkyld men iallafall någorlunda feberfri. Ett covidtest visade dessutom negativt. Skönt tänkte jag. Fan det finns nog chans att det blir pönkfest imorgon.  Lördag kväll och med 1g Alvedon innanför västen sitter jag trots allt på den endast 30 minuter försenade bussen på väg in till Sundsvall. Målet med resan är att se Vånna Ingets avskedsspelning. Det är nog vad denna krassliga gubbkropp klarar av tänker jag. Som bonus spelar ju Intensiven innan också. Perkele och Trubbel får se sig besegrade av min mancold denna gång tyvärr.  Intensiven Intensiven bjuder på en bra spelning trots det teknikstrul som inleder andra låten. Hela scenen blir ljudlös och publiken kan bara höra trummorna. Men tack vara ett snabbt