Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

V/A - No Future, No Past – Finnish Speed & Thrash Metal Explosion 1986–1992 (thrash metal)


 

Thrash metal. Denna ständiga underdog som under några år på 80-talet växte sig stark för att sedan bli rånad på de bästa bitarna och och sen kombineras i andra genrer. Globalt fanns naturligtvis thrashen där med band som blev världskända och som fortfarande är aktiva men ser man mer lokalt så är historien en annan. I Sverige var det på gång under ett par år men sen kom death metal och stal showen. Antalet svenska thrashband som nådde någorlunda stor publik är lätträknande. Jag inbillar mig att samma sak hände i vårt östra grannland. Finland hade också en gryende thrash metal-scen men vad som hände med den är ju ganska okänt. I alla fall för mig. 

Därför är det ju extremt kul att se den här samlingen, "No Future, No Past – Finnish Speed & Thrash Metal Explosion 1986–1992" ges ut av Svart Records. 18 spår med lika många band som visar upp en imponerande bredd och kvalitet på scenen vid den här tiden. En del demos, spår från skivor och singelsläpp ger en bra bild av vad som hände under sex års tid. 

Kvaliteten på det som nu finns samlat är som sagt hög ändå. Många, för att inte säga alla, band är nya namn för mig och jag känner att jag skulle vilja veta mer om dem allihop. Man kan konstatera att The Bay Area naturligtvis är en ledstjärna för thrashen även i Finland vid denna tidpunkt. Men här finns även en europeisk tradition representerad och ibland smyger sig lite Sepulturavibbar in hos en del av banden. Och det är kanske den stora skillnaden om man jämför med den svenska thrashen vid den här tiden där den amerikanska västkusten var det man oftast lutade sig emot.

Den här samlingen kommer att bli ett standardverk att återkomma till om och om igen och är en nödvändig del i varje musiksamling om man gillar metal i allmänhet och thrash metal i synnerhet. 

/Magnus Tannergren

"No Future, No Past – Finnish Speed & Thrash Metal Explosion 1986–1992" släpps 13 oktober och finns att förbeställa här

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren