Al Jourgensen som de facto är Ministry har i intervjuer sagt att hans musik nu mer fungerar som polaroidbilder av samtiden som ställer frågan "Är du nöjd med det du ser?". Ministry har på många av sina skivor haft just det perspektivet. En sorts snapshot av där och då i sina kommentarer om sittande presidenter, samhällsströmningar och kulturen vi lever i. Ibland innebär det att skivorna blir lite väl inaktuella och känslan av irrelevans kommer efter bara några år. I alla fall när det gäller ämnesvalen.
På "Moral hygiene" fortsätter Ministry på den inslagna vägen. Men här finns dock en liten skillnad i att ämnesvalen för låtarna ändå är lite mer tidlösa även om Al Jourgensen fortfarande har ett skarpt öga för samhällssatiriska betraktelser och att han mot slutet av den här skivan får ett litet återfall i Trumphat. Men jag har svårt att inte gilla öppningsspåret "Alert level" som sätter fokus på jordklotets pågående nervösa sammanbrott när det kommer till klimat och miljö. Men det är också det spår som är mest tidsbundet. Sen handlar det mest om allmänt motstånd och uppror vilket på något sätt känns befriande. Det finns till och med en nonsenscover på The Stooges" "Search and destroy" som endast är med för att det är ett roligt avbrott vad jag har förstått. Gott så. En av skivans höjdpunkter är kanske "Sabotage is sex" där Jello Biafra återigen besöker Ministry och levererar så som bara Jello levererar.
Soundmässigt låter det som Ministry. Varken mer eller mindre. Kanske lite mer avslappnat och ibland återknyter Al till bandets elektroniska dagar vilket känns helt okej. Visst kan man lite elakt säga att Ministry idag försöker låta som just Ministry och i mina öron har Ministry ganska länge nu plöjt Psalm 69-fåran i hopp om åter att nå fornstor glans. Men vad gör det egentligen? För att vara ett projekt som överlevt sig själv mer än en gång så låter detta ändå ganska inspirerat och så som vi alla vill att Ministry ska låta. Jag är ganska nöjd med det.
För Ministry är en del av mitt nostalgiska musikarv och så länge Al Jourgensen levererar dessa polaroidbilder med hyfsad skärpa så kommer jag att lyssna på varje ny skiva han släpper. Lite för nostalgins skull och lite för att jag uppskattar hans perspektiv på världen. Så även denna gång.
Kommentarer
Skicka en kommentar