Heavy Underground

Det som inte dödar dig gör dig starkare heter det ju. Jag undrar om inte detta talesätt borde ha varit titeln på den här skivan. För 41 år in i sin karriär så har bandet Charta 77 utstått fler prövningar än de flesta de senaste åren. Huvudmannen Per Granberg har drabbats av hjärnblödning, jätteprojektet Ödesboxen krånglade och drog ut på tiden på grund av pandemier och annat och till slut så brann bandets högkvarter Ögir ner till grunden och tog  inte bara med sig bandets historia i lågorna utan även en stor del av svensk punkhistoria då skivbolaget Birdnest arkiv fanns i huset.  Man skulle ju tänka att man bara lägger sig ner och ger upp då.  Men inte Charta 77. Under större delen av förra året firades 40-årsjubileet tillsammans med Köttgrottorna (där två tredjedelar av medlemmarna även ingår i Charta 77) med en hejdundrande turné som gick land och rike runt. Och så spelade man in en ny skiva.  Kanske är det dessa omständigheter som gör att “Den sista måltiden” låte...

Stockholmstrion Crown Of Decay gör debut med EP:n ”Crown of decay”, som släpps på Norges nationaldag, 17 maj. Släppet är skrivet samt producerat av bandet själva och mastrat av Magnus Devo (ex Marduk). Bandet beskriver själva att man har gått till rötterna av svensk döds, för att sedan korsa det med andra influenser från black, thrash och annan death metal. ”We are all from different schools and it makes for a good dynamic trio and blends groove, thrash and aggression!”. Under de första genomlysningarna framstod det som väldigt standard death metal med få överraskningar. Om än kompetent och väl framfört. Det märks att bandet har en god grundrutin och att de har spelat i band sedan tidigare. Men under den senare halvan av EP:n med låtarna ”Bury the cross” och ”Crown of decay” så börjar jag höra en tydlig Carcassådra i både melodispråk och sång vilket gör allt mer spännande. Sången, som för åtminstone mig påminner om Jeff Walker, kompletterar de tunga riffen väldigt bra, medan gitarrerna...

  Detta är nog snarare en odyssé i förvirring, beslutsångest och relationer till saker och människor snarare än en recension av en spelning.  Dagen börjar med blommande rapsfält och hotellfrukost på en vingård utan för Malmö. Och här börjar lugnet vända på sig och bli till någonting annat. Den planerat lediga dagen översvallas snart av jobbärenden, telefonen ringer och mailen skriker högt ut sina notifikationssignaler över frukosten.  Bilfärden går hemåt, och nu börjar min hjärna tänka på vilket gigg jag vill se ikväll. I ena ringhörnan står Horndal, Henrik Palm, Monument och alla mina svartklädda vänner med stora bandtryck på sina tshirtar. I andra står Lastkaj 14 och Pustervik, där Lastkaj 14 också är ett av min flickväns absoluta favoritband.  Mina vänner börja höra av sig: Ska du med på Horndal? Jag skickar meddelanden till höger och vänster. Ska ni på Horndal eller Lastkaj? Majoriteten säger Horndal. RockRoger ska på Lastkaj tillsammans med sin fru. Jag vet inte...

Jag erkänner att jag missade att Sodakill släppte ep:n “Warning” redan i mars så vi kompenserar och kör en dubbelrecension nu när den andra ep:n för året är släppt. “Warning” heter den och Sodakill imponerar på båda med sin alternativa rock.  Det går inte att komma ifrån att det här doftar 90-tal och band som L7 och Veruca Salt för mig och ni som känner mig vet att det inte är till en nackdel. Så de nio spår som de här båda släppen bjuder på är ren och skär njutning för mig.  Attityden är med all rätt kaxig och in your face. Sodakill ber inte om ursäkt och levererar på "Warning" pärlor som “Rumination”, “Boring boyfriend” och den aningen långsammare men svintunga avslutaren “Hurray” som trots sin titel känns lite mörkare.  Och inledningspåret “Blood” på “Wounds” tar upp den tråden vilket gör att de båda släppen knyts ihop på ett snyggt sätt. I övrigt sticker punkiga “Stung” ut som en av de snabbare spåren på den här ep:n. Här finns också lite mer utmanande låtar som “Blis...