Heavy Underground

Ni som följer Heavy Underground vet att skivbolaget Suicide Records ligger oss alla här på redaktionen varmt om hjärtat. Inte bara för att det ger ut fantastiska band utan också för att mannen bakom bolaget, Roger Andersson, driver Suicide Records med ett enormt stort och bultande hjärta. Allting görs med den största kärleken man kan hitta i branschen.  “In the loving memory of you” är nog kanske det finaste som Roger och Suicide Records har gjort. En samlingsskiva med band från bolagets stall som bidragit med unika låtar på en samlingsskiva som syftar till att öka medvetenheten om psykisk ohälsa och samla in pengar till organisationen Suicide Zero. Det finns naturligtvis djupt personliga orsaker till detta som nog Roger själv berättar bäst om men jag tror ni kan ana vad det handlar om.  En samlingsskiva kan ofta bli lite splittrad. Särskilt om det är olika genres inblandade. På den här samlingen får man hela Suicide Records bredd och det betyder att du får allt från death metal, crus

A Swarm Of The Suns skiva “Zenith” som kom 2010 är en platta som lever kvar i mig 14 år senare. Det var och är fortfarande en av de mäktigaste musikaliska upplevelser jag haft på skiva. Deras version av postrock var och är unik.  Nu kommer det fjärde studioalbumet och med två ytterligare skivor i bagaget sedan “Zenith” så har bandet gjort en resa genom musiken som fascinerar. “An Empire” är 70 minuter lång och musiken är fördelad på sex spår med de två 18-minuterkolosserna “The Pyre” och “Anthem” som pelare och som hålls ihop av övriga spår som snittar på 7-12 minuter. Det är långsam musik som kräver koncentration av lyssnaren. ‘ Man får känslan av att Jacob Berglund och Erik Nilsson som är genierna bakom det här bandet liksom söker vägar genom musiken och mejslar fram stämningar, melodier och ljudlandskap ur ett musikaliskt urberg. Resultatet är stora musikaliska skulpturer som reser sig mot himlen. Det är stundtals oändligt lågmält vackert och stundtals intensivt med decibel stora so

BAM!  En bombastisk inledning där ingen hänsyn tas till att lyssnaren ska få gungas in mjukt i skivan, det är precis så Nornas skapelse nummer två välkomnar oss in i dess värld. Dom långa, repetitiva partierna blir lite som en skön meditation och är faktiskt utmärkta att jobba till. Jag har testat. Debuten ”Star is way way is Eye” var en väldigt bra och välgjord skiva men jag måste säga att jag placerar det här släppet ännu ett par pinnhål upp på kvalitetsstegen.  Tomas kraftfulla, fint desperata röst är nu ännu bättre och allt från just sång till det instrumentala blandas till en skönt homogen skapelse. Spår nummer två; ”For Fear of Coming” har en fullkomligt medryckande gitarrslinga som  i sin enkelhet helt fångar in mig. Jag nämner sällan favoritlåtar på skivor men nu gör jag ett undantag. Den här schweizisk-svenska trion lämnade ingen oberörd efter sin debut 2022 som blev rättmätigt hyllad. Nu följer man upp med album nummer två som håller lika fina klass, lika mycket energi och et

Slakthusområdet vid Globen ser nu för tiden ut som en sönderbombad stad. Stora grushögar omger de hus som fortfarande står kvar. Gentrifieringen pågår och en ny tunnelbanestation håller på att byggas. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det känns som att Stockholm är en ganska trasig stad.  Inne på Slaktkyrkan sätter jag och hustrun ute på den lilla innergården och tittar på folk i väntan på att kvällens begivenhet ska börja. Ensamma män i popfrisryer stirrar på sina telefoner där de säkert håller på att uppdatera sitt instagramkonto med content om var de befinner sig ikväll  åt de 2000 följare de skrapat ihop med åren. Eller så läser de bara på Aftonbladet. Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det är en ständig parad av t-shirts med allehanda tryck på som anger musiksmak. Allt från Einstürzende Neubauten, någon obskyr norsk black metal-orkester till 90-talsrock syns. Jag ser minst tio blusar från olika år på Roadburn. Medelåldern är nog 40 år. Hälften av den tillströmmande pu