Heavy Underground

  När Peace Love And Pitbulls släppte sitt debutalbum för 30 år sedan var det en skiva som rörde upp känslor. Inte minst hos de som gillade Joakim Thåström som med elektronik och skrik effektivt försökte ta livet av bilden av honom själv. Den självbetitlade debutplattan var långt från det han gjort tidigare och öppnade dörren för betydligt hårdare musik.  Patrik Wirén från Misery Loves Co är avsnittets gäst och delar med sig av personliga minnen från spelningar tillsammans med PLP och pratar om skivan som betytt en hel del för hans eget musiklyssnande.  Liveklipp med Peace Love And Pitbulls hittar du här: "Takspelningen" 1992: https://youtu.be/zXWbHgnlHfU Live 1993 https://www.youtube.com/watch?v=Cg4qp6XFFGY Mejeriet i Lund 1994 https://www.youtube.com/watch?v=YM6iVBSpPfA  

Om man är i Göteborg och säger namnet Johan Sundberg kanske inte många reagerar. Men säger man Punk-Johan så är nog chansen ganska stor att man vet vem det är om man gillar punk. Under många år har han arrangerat spelningar i Göteborg med omnejd och nu fyller han 40 vilket firas med en spelning på Musikens Hus den 10 september. Vi pratar om det och om hur han kom in i punken, började arra spelningar och mycket mer. 

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Väldigt mycket bra kommer från Norrbotten. Inte bara storslagen natur och några utav mina allra finaste vänner utan också ett gäng musiker som kan sin sak. Eldprovs debut ”Rift” visar prov på det mesta jag vill hitta när jag vill höra bra och stabil metal. För det är just det intrycket skivan ger mig. Den är stabil. Det nerviga, snygga introt vi bjuds på övergår i många toppar och få dalar. Jonas Backe (tidigare Soulcollector, Septic Grave, Impaled, Amoteph, Toxic Crypt) har samlat en del av det bästa det kalla norr har i form av Simon Henell (Reapers Mark, Toxic Crypt) på trummor och Andreas Zoergel (Nattramn) på sång. Trion visar upp ett bra hantverk av black- och death metal. ”Rift” förstärks av namnkunniga Heljarmadr (Dark Funeral, GRÁ) och Jacob Björnfot (KVAEN) på ”Affliction” respektive ”We, The Unclean…”. Ett smart grepp för att ytterligare öka på hypen kring debutskivan. Vi lyssnare får njuta av många snygga riff och ett riktigt bra trumspel. Produktionen är ofta storslagen oc

Musik skapar känslor. Ibland känns de konstruerade och ibland känns de äkta. Särskilt när det kommer till hård musik som flörtar med ondska och mörker. Ibland blir det krystat och tillgjort, lite som att titta på en dålig skräckfilm. Men ibland får man en genuin känsla av mörkrets krafter bar genom en melodislinga, riff eller ett uttryck i sången.  Vånda tillhör den sistnämnda kategorin. Kanske beror det på att just riffen i det här fallen tassar på gränsen till thrash metal även om det är death metal vi har att göra med här. Eller är det black metal? Jag vet inte och det är inte viktigt. Jag tänker mest på att det låter som korsning mellan tidig Kreator och Bathory runt 1988 (väldigt specifik referens jag vet). Det är medryckande och gör mig glad samtidigt som det får mig att vilja offra en get till Djävulen någonstans i en mörk skog om ni fattar hur det känns.  Samtidigt som det flörtar med thrashen så finns det ju tydliga inslag av både death och black metal som sagt. Lyssna på inle

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

D-takt är livet inser man snabbt när den här debut-ep når trumhinnan. Det är kompetent folk bakom namnet Industrial Puke från bland annat Rentokiller och Burst som ser till att allt du någonsin önskat dig i form av d-takt, crustig dödsmetall och en stor slev hardcoreattityd. Fyra spår levereras skoningslöst hårt och brutalt på cirka sju minuter. Under den korta tiden hinner bandet leverera en nationalsång för alla oss introverta typer (“Mental Taxation”) plus tre ytterligare spår som bär alla kännetecken på bra rens.  Jag tror att en av anledningarna till att det här är så bra är att musiken verkar ha fötts ur en lust att bara spela hård  och snabb d-takt och ingenting annat. Det låter oansträngt på något sätt och alla onödiga finesser som dyker upp när man tänker för mycket på något saknas vilket gynnar känslan i låtarna. Bandet har bara tagit med sådant som de tycker är bra och gjort något eget av det utifrån sina egna tidigare erfarenheter. Det är så magisk musik skapas direkt från