Heavy Underground

Medlemmar från Guilty, Xiao, Times Of Desperation och Bleachdrinker går samman för att leverera under namnet Cool's Eternal och med tanke på vilka band medlemmarna är med i till vardags så är detta något helt annat. Här bjuds det på tre spår som smakar både post hardcore och alternativrock som dofta sent 90-tal eller tidigt 00-tal. Det är riktigt jäkla bra om man ska vara ärlig. En veritabel knock out med snyggt riffande och en sång som är precis så där lagom desperat. Tre spår är naturligtvis för lite men jag hoppas på mer snart för Cool's Eternal kommer att vara en stor del av vårens soundtrack för mig.  /Magnus Tannergren

Den lätt misantropiska titeln på Idiot Childs senaste släpp säger väl egentligen allt vad den här plattan handlar om. Det är 11 spår som på ett eller annat sätt studerar den miserabla varelse som människan är. Och detta till musik som jag skulle vilja artbestämma till någon sorts långsam grindcore. Grindsludge? Jag vet inte men musiken är en hybrid mellan tidig Napalm Death och Eyehategod. Det låter naturligtvis fantastiskt.  Jag är svag för den här typen av väldigt rå och primitiv musik som klöser och river i själen. Kanske är det läget för mänskligheten i allmänhet just nu som gör mig extra mottaglig för Idiot Childs karga verklighetsbeskrivning och som gör att det här känns väldigt relevant som soundtrack för vår samtid.  Eller så är det bara väldigt bra brutal och våldsam musik. Det kan ju vara så enkelt också.  /Magnus Tannergren The First Breath Is The Beginning Of Death by Idiot Child

Jag har medvetet dröjt lite med att skriva den här recensionen då jag fick skivan i sitt finaste fysiska format några dagar efter releasen. Det här är den andra fullängdaren sedan debuten som kom 2011 så intensiteten i utgivningen har varit låg.  Låg är dock inte intensiteten i musiken. New Rose har ett sound som kombinerar allt från Sonic Youth-pop, Bob Hunds skevhet och någon sorts Bowienerv som jag inte riktigt kan fixera men den finns där.Dessutom kryddas det med saxofon och orgel. Helheten blir väl någon sorts alternativrock om ni tvingar mig att genrebestämma detta men det blir ju samtidigt lite tråkigt. Bra rock är ju genrelös.  New Rose utgörs av trion Daniel Bengtson (bas), Niklas Korssell (trummor) och Gustav Nygren (gitarr och sång). Alla med gedigen bakgrund i olika band och andra sammanhang.  Det som är den här skivans absolut största styrka är nog just blandningen av fina poplåtar och det här aviga. I friktionen som uppstår däremellan uppstår det som gör New Rose sound un

Jag har alltid haft lite svårt för Melvins. Inte så att jag inte gillar Melvins för det gör jag men för att jag tycker att de är ganska ojämna. Antingen har det varit väldigt bra och andra gånger har det varit ganska ointressant. “Tarantula heart” tillhör den första kategorin.  Och detta trots att skivans förstaspår “Pain equals funny” nästan är 20 minuter långt. Men Melvins har hittat rätt den här gången och mastodontöppningen blir aldrig långtråkig. Tvärtom. Lager på lager med riff och spännande dynamik sys snyggt ihop. De övriga fyra spåren är betydligt kortare men också mer direkta. De har en ganska punkig attityd men låter hela tiden Melvins.  Så man kan konstatera att Melvins fortfarande kan skapa intressant musik som utmanar dig på ett bra sätt. Även om jag fortfarande tycker att skivorna från första halvan av 90-talet fortfarande är de bästa.  /Magnus Tannergren

“See you on the other side” sa Steve Von Till när han började sin spelning i Stockholm förra hösten. Sen framförde han musik som kändes hämtad från en annan tid och värld. Det är få människor på den här planeten som kan säga saker som att musiken är "en högre makt", "en energi" och att det är någonting "större än livet" utan att det låter fånigt. Men Steve Von Till är en av dem som kan det. Harvestman är en sida av Von Tills musikskapande som lutar sig mot det psykedeliska och esoteriska. Teman som återkommer är runor och mysticism. Det är inte alltid lätt att ta till sig. Men belöningen är desto större när man bryter igenom barriären till den andra sida.  “Triptych” är precis som den heter tredelad historia. Varje del av projektet kommer att släppas på en egen skiva vid tre olika fullmånar under våren, sommaren och hösten. Sa jag att Harvestman handlade om mysticism? Nåväl, nu kommer alltså den första delen. Processen har varit lång för att slutföra detta