Heavy Underground

  Dristeig levererar en ny singel med tung alternativ rock med påtaglig doft av Alice In Chains och möjligen en lättare version av Pantera. Tämligen charmigt och välproducerat. Singeln "The struggle" hör du här:

Är det verkligen för sent, eller kan vi med gemensam kraft vända det negativa vi människor vi gör med våran planet? Det våld vi utsätter den för? Det är precis det som Dimwind från Göteborg frågar sig och oss alla. Dimwind har teamat upp med den amerikanska blackgaze-akten Breaths och ger oss en EP-split som vi alla kan njuta av från den 15 april. Andreas Hansen och Jonas Eriksson som utgör postmetal bandet lyckas bra med att blanda olika genres och stilar i deras bidrag till spliten. 15 minuter av en riktig bra mix som tar oss genom olika musikaliska landskap med en påminnelse om hur livet kan te sig om vi inte agerar direkt gällande våran vistelse på jorden.  Spåret känns aldrig långtråkigt eller utdraget. Det händer hela tiden något nytt som ger ny energi till lyssnandet. Kommer världens barn och barnbarn få uppleva en tid utan oro för våld och förstörelse? Jag ställer mig samma fråga som Dimwind… //Ylva Sjöstrand Cries From The Underworld Seasons (DIMWIND / BREATHS - Split) by DIM

  Fagerstas crossoverstolthet Kazjurol spelade på The Abyss i Göteborg den 26 mars och levererade då en ny låt från kommande släpp. Lite oklart vad titeln på den var men bra är den hur som helst. 

  Svensk thrash metal lever och har hälsan. Det visar en snabb research på Metal Archives. Så för att hedra att arvet från den första svenska vågen thrash metal som vi berättat om i Stagedive To Hell så har Heavy Underground gjort en spellista med de band vi hittat på Spotify och kallat den New Wave Of Swedish Thrash Metal.  Mosh!

Så det var det hela. Nu är Stagedive To Hell slut och alla avsnitten finns på heavyground.se. Och kanske finns det en möjlig fortsättning. Vi får se. Här kommer ett eftersnack med några som spelar thrash metal idag som reflekterar över genren: El Guapo från Zombiekrieg, Stefan från Morbid Breath och Berget från Man Machine Industry.  Och precis som på de klassiska thrashplattorna kommer här en obligatorisk tacklista till dem som gjort det här möjligt: Ett särskilt tack till Berget Bergman, Fredrik Larzon och Dan Swanö för ovärderlig hjälp med kontakter till några personer viktiga band. Tack också till Patrik Wirén och Patrik Sporrong (Midas Touch), Ulf Pettersson (Mezzrow), Magnus Forsberg (Tribulation), Pontus och Bäz (Kazjurol), Johan Jansson (Hatred), Johan Bülow (Fallen Angel), Sabrina Kihlstrand (Ice Age), Pelle Ström (Agony & The Krixhjälter) och Christian Jansson (Pagandom) som ställde upp och berättade sina historier. Och ett speciellt tack till Kazjurol som lånat ut både n

I det här avsnittet möter ni Pelle Ström som spelade med Agony och The Krixhjälters. Vi börjar med Agony som från början var ett hardcoreband som stavades med i på slutet. När Pelle kom med i bandet stavades det med y och musiken hade blivit thrash metal. Pelle spelade också med The Krixhjälters som drog mer åt punk och crossoverthrash. Ett riktigt undergroundband som kanske har blivit lite förbisett i historieskrivningen om svensk thrash. Och här är Pelles version av historien i Stagedive To Hell. Ett särskilt tack riktas till Larzon och Dan Swanö som gav ovärderlig hjälp till det här avsnittet.  Länkar Agony - Execution of mankind (demo)   Agony - Paradise of pain (osläppt demo)   Agony - The First Defience (fullängdare) Krixhjälters på Spotify   The Krixhjälters live på SVT 1989 (Svepet)  Agony live i Norrköping 1988

  Sarcator har seglat upp som ett av de mest lovande thrashbanden i Sverige inte minst efter den sjävbetitlade skivan som släpptes 2020. Lägg därtill att bandet skapat sig ett rykte som ett utmärkt liveband. Just nu är Sarcator i studion och spelar in en ny skiva. Sarcator by SARCATOR

  Eternal Evil från Stockholm har grävt djupt i pappas skivsamling och hittat de tidiga plattorna med Slayer, Metallica och Possessed. Det är obortsat, uppkäftigt och slirar i produktionen men har hjärtat på rätt ställe. Arvet från den tidiga svenska thrashen och amerikanske västkusten hörs tydligt på " The Warriors Awakening Brings the Unholy Slaughter" som släpptes i slutet på 2021. The Warriors Awakening Brings the Unholy Slaughter by Eternal Evil Eternal Evil live november 2021:

Meshuggah släpper aldrig lättuggad musik. Det är alltid krävande stycken av välkomponerad aggressiv metal i en helt egen genre. Ända sedan thrashdagarna i Umeå tills idag så har bandet fått ett rykte om att spela komplexa kompositioner som det krävs en högskoleexamen i musikvetenskap för att till fullo för att uppskatta. Men jag skulle här och nu hävda att det ryktet till stor del är felaktigt. I alla fall när det gäller “Immutable”. När jag lyssnar på skivan så tänker jag mest på att Meshuggah har ett unikt sväng. Strukturerna är kanske komplexa men helheten känns väldigt lättlyssnad och man rycks med i rytmerna och riffen som staplas på varandra. Meshuggah har en helt egen rytmvärld som manifesterar sig direkt i inledande “Broken cog” och på de tidigare släppta spåren “The abysmal eye” och “Light the shortening fuse” och det finns fler exempel på det på skivan. Än mer spännande blir det i spår som “Black cathedral” där en matta av ensamma distade gitarrer bygger upp en mäktig riffsym

Punkarna i Twin Pigs nya platta har funnits ute ett tag nu och Heavy Underground bad Erik i bandet berätta lite mer om den: - Det här är vår tredje platta som tog ca fyra år att göra. Det blev inte ens en halvtimmes musik men det är å andra sidan inte en enda död sekund. Canan som spelar gitarr och jag (Erik) som sjunger tog emot pris för vårt låtskrivande av Stim för den här skivan. Innan har vi vunnit Manifestgalans pris för årets punk och har även varit nominerade i P3 Guld. Men vem bryr sig om priser egentligen? En skillnad från förr är att Erik säger att han lärt sig sjunga. Något som de trodde skulle skrämma bort folk.  - På den här skivan har jag lärt mig "sjunga", så den är inte lika skrikig som tidigare men vi har maxat kaxet. Vi hade tänkt att det nya sånggreppet skulle skrämma bort vissa men vi har bara hört att folk diggar det. Annars handlar texterna om att döda rika, att USA suger och att folk borde bry sig om viktigare saker än märkeskläder. Levererat med växel

I det här avsnittet av Stagedive To Hell där ni får historier från den första vågen av svensk thrash metal från mitten på 80-talet till början på 90-talet möter ni Christian Jansson från bandet Pagandom.  Pagandom bildades 1987 och har släppt ett gäng demos och tre fullängdare varav den senaste kom så sent som 2021. Bandet var en del av scenen för thrash i Göteborg och har sammankopplingar med många andra band från trakten som senare blev kända från Göteborg.  Christian Jansson spelar bas och sjunger i Pagandom men han hittas idag i band som Grand Cadaver, Novarupta, Dark Tranquillity och nu ska ni få höra hans historia om Pagandom här i Stagedive To Hell. Länkar Pagandoms demos hittar du på deras Bandcamp Pagandom på Spotify

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Malmögrindarna Järnbörd har släppt en ny låt kallad "Dött format". Den finns på strömmand medier men även i en strikt limiterad upplaga på floppydisk. Ett äkta samlarobjekt.  "Dött format" är i vanlig ordning ett knappt minuten långt grindcoremästerverk som levereras tillsammans med en remixad version.  Dött format by Music & lyrics by Järnbörd

Götebogarna Bottlecap har en ny singel ute från kommande fullängdsläpp. "Barbed wire" som bjuder på punkig actionrock (eller något sådant) som blir ett trevligt soundtrack till våren. 

Division Of Laura Lee är tillbaka med ny musik. När jag hörde låten "Sick city" som kom tidigare i år hajade jag till ordentligtl. Nervig indierock med starka 90-talsvibbar väcker alltid ett intresse hos mig. 2020 års skiva "Apartment" var ett styrkebesked men på den här EP:n lyfter det till helt andra höjder.  Men vi tar det från början. Inledande "Cap comes off" flörtar vilt med Pixies och till viss del Nirvana. En perfekt öppning. "Enjoy and be safe" tar oss med till en regning natt i en europeisk storstad. Kanske Berlin. En frijazzsaxofon och elektronik kompar ett febrigt driv. Redan nämnda "Sick city" fortsätter den urbana safarin och knyter snyggt an mot det rockarv som den svenska västkusten har.Titelspåret  "Last light" har en lättare känsla, ja nästan som arenarock. På sista spåret "Ghost down the road" fortsätter arenarockkänslan men all energi kommer från en tid då Storbritannien var rockmusikens epicentru

  Man Machine Industry har precis släppt sin nya skiva "Eschaton 1. Reckoning Day" (GMR Music) som är den första av tre plattor som hänger ihop. Lördagen den 26 mars var det releasefest då bandet spelade live för första gången sedan pandemin slog till. Här är bildbevis och dessutom en bootlegvideo där senaste singeln och thrasheposet "Betrayer of the code" spelas live för första gången någonsin. Alla foton: Magnus Tannergren

Eucharist. Ett av och på-band som många gånger under åren från 1989 och framåt har gjort comeback för att sedan försvinna igen. Det gör mig väldigt glad att dom nu sedan en tid verkar vara på igen.  Med endast två stycken fullängdare i bagaget (Velvet Creation 1993 och Mirrorworlds 1997) på så många år som aktiva, eller ja, som av och på, så är jag förväntansfull på vad som kommer presenteras. Bandet var en del av den första vågen av det välbekanta Göteborgs-soundet, dock tycker jag mig inte höra några stora delar av det på den här skivans låtar. Idag har bandet lämnat sina melodiska dödsdagar bakom sig och ligger mycket mer närmare den melodiska black metal-stilen. Saknaden av det är inget som gör mig ledsen, snarare tvärtom. För min egen del så njuter jag stort av att det mesta lutar åt snabb och rak black metal.Som fan av den här genren kommer man inte bli besviken då det är tight och bra rakt igenom med ett stort antal låtar med riktigt fin kvalitet.  Jag har svårt att para ihop Eu

Snake släpper sitt nya album den 12 maj och nu får vi ta del av titelspåret från skivan som heter "Undreams". Gillar du distad syntpop med starka riot grrrl-influenser (och det gör man ju) så är det här värt att vänta på. Tills dess tittar ni på den hårdsminkande trions nya video. 

Ice Age var bandet som blev störst internationellt från den svenska thrashscenen. Och det utan att ens släppa en riktigt skiva under sin första existens mellan åren 1986 och 1990. Men med ett idogt skickade av demokassetter till tidningar och skivbolag gjorde sig Ice Age kända i stora delar av Europa.  Historien om Göteborgs Ice Age är intressant på många sätt. Både för det jag just berättade om hur bandet blev stort internationellt vilket få av de svenska thrashbanden från den här tiden blev men också för att det bara bestod av tjejer vilket, hur märkligt det än kan låta idag, var något som uppmärksammades av både media och publik. Ice Age var kanske mest intressant på grund av hur otroligt tekniskt skickliga de var. Och framför allt då sångerskan och gitarristen Sabrina Kihlstrand.  Och det är hennes historia om Ice Age vi ska får höra idag i Stagedive To Hell. Och intervjun är gjord på gammalt hederligt Rockboxsätt via telefon.  Lyssna på Ice Age General Alert Demos Demo 88 Br

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Jag tror att Niklas Stålvind är besatt av andar från 80-talets heavy metal-våg och att han älskar att vara det. Han må lägga ut bilder på vedhuggning, träning och lantliv på sina sociala medier men Wolf är hans kyrka och vi är många som följer hans gospel. Varenda andetag han tar andas samma luft som Bruce Dickinson, Rob Halford, Kai Hansen och King Diamond. Varenda riff har sina rötter i ekon från Glenn Tipton, KK Downing, Michael Weikath, Dave Murray och Hank Sherman. Hans musikaliska visioner är stöpta i stålet från malmen hämtad från Iron Maiden, Judas Priest, Helloween och Mercyful Fate. På hittills 8 plattor har han ändrat konceptet för Wolf minimalt och ingenting kommer att hända på den nionde skivan “Shadowland” heller med det konceptet. Wolf levererar ogenerad heavy metal så som det är meningen att det ska låta.Och för det är Stålvind värd all respekt. Wolf har alltid varit som en rebellisk lillebror på den svenska hårdrocksscenen där man vill blåsa upp andra band som spelar h

Västerås 10.000 Years släpper i  sommar sin tredje fullängdare "III" som kommer imponerande snabbt efter "II" som släpptes förra året. Men hajpen för kommande skiva startar alltså redan nu med det rätt episka första smakprovet "The green king rises" som kan höras här nedan.  The Green King Rises - Single by 10,000 Years

Kvaen - The Great Below (Black Lion Records) När jag hörde ”The Funeral Pyre” första gången blev jag totalt golvad. Jag minns hur jag stannade upp i den rörelse jag gjorde just där och då när jag hörde första låten. Debuten från Jacob Björnfots Kvaen kändes fräsch och spännande. Det karga och kalla från Norrbotten förmedlades på ett unikt sätt. Inte så konstigt att jag med spänd förväntan undrade om uppföljaren ”The Great Below” skulle hänföra mig på samma sätt. Jacobs förstfödda var ändå bland det bästa jag hört på länge vid den tiden. Från start bjuds vi på ett rasande tempo via ”Cauldron of Plauges” som är en av skivans bästa låtar tillsammans med ”Sulphur Fire”. Båda spåren har ett fantastiskt bra driv. Ett bra driv som dock tillfälligt men abrupt bryts av en lugn ensamvarg mitt i låtlistan. Det pampiga spåret ”In Silence” tillhör också en av mina personliga favoriter. En snygg låt som loopas ofta i mina lurar eller i högtalarna här hemma. Albumet har finbesök från bland annat Jeff

Rome Is Not A Towns nya skiva är inget annat än 31 minuter briljant 90-talsanstruken noiserock i samma anda som Sonic Youth i sina mest melodiösa stunder. Monotona distade ljudväggar som med charm och kraft mal ner allt motstånd. Det här kan vara ett av vårens starkaste släpp i min bok som jag kommer att spela mycket.  Lyssna på poppärlor som "Poison" eller avig New York-indie som "Lullaby" eller drivet i "Follow me home" och du inser att Rome Is Not A Town har en enorm spännvidd. Musiken mejslas varsamt fram med tålamod samtidigt som det finns en iver och angelägenhet i framförandet.  Som sagt. En av vårens starkaste släpp. //Magnus Tannergren Tender Arms Power Heels by Rome Is Not A Town

  Elektronisk punkig garagerock? Det är svårt att genrebestämma Satanic Youth Club så vi skiter i det och konstaterar att nya låten "Beach" är en en låt som får dig på gott humör nu vårvärmen är på väg. 

I det här avsnittet av Stagedive To Hell möter ni två band som kanske inte blev jättestora men som ändå ständigt återkommer när man pratar med folk som var med när det begav sig. Hatred och Fallen Angel.  Hatred hade sin bas i Hedemora och var aktiva mellan åren 1985 och 1990. De släppte tre demos under sin livstid “Winds of doom”, “Welcome to reality” och “The forthcoming fall”. Alla tre med den där typiska thrashkänslan man vill ha. Vi tog ett snack med gitarristen Johan Jansson som berättar om sin upplevelse av den svenska thrashvågen på 80-talet. Fallen Angel kom från Örebro och återkommer ofta i diskussioner jag haft med andra band som ett av de bästa banden från den här tiden. Bandet släppte två demos, en split, en ep, en egenutgiven fullängdare och en kontrakterad fullängdare. Johan Bülow var sångare i bandet och här berättar han om sina minnen från den här tiden. Länkar: Alla demos med Hatred   Fallen Angel “Faith fails (fullängdare) Fallen Angel “Hang Over” (Demo)  

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Svenska post metal-bandet Dimwind har tillsammans med amerikanska Breath split-EP på gång under namnet "Season" där de vill påminna oss om att trots pandemier och annat så finns hotet om undergång kvar då vi fortsätter tära på på vår planet på ett ohållbart sätt.  EP:n släpps i april men redan nu finns det smakprov att lyssna på.  Seasons (DIMWIND / BREATHS - Split) by DIMWIND / BREATHS

Unfair Fate bjuder på en trevlig blandning av thrash- och death metal på sitt senaste släpp "Into the abyss". Lagom skitig ljudbild och lite oputsat i kanterna precis så som man vill ha det. Köp och lyssna här: Into the Abyss by Unfair Fate

Idag släpps svenska Ghosts nya platta “Imperia” förutom singlarna har jag inte hört den men den är säkert bra. Det brukar ju musiken som Ghost släpper vara. Ghost lär skörda nya framgångar internationellt och kommer säkert att få åka flera varv runt jorden med sin rockshow. Jag unnar Tobias Forge den exempelösa framgången.  Samtidigt sörjer jag lite det Ghost har blivit. Jag minns när jag läste den första artikeln om bandet i Close Up Magazine när bandet släppte sin debutplatta. Allting var höljt i dimma och mystik. Ingen visste vem som döljde sig bakom maskerna och Papa Emeritus var den onde påven som skulle rädda rocken. Så kändes det i alla fall.  Men verkligheten är Ghosts värsta fiende. Musiken är det fortfarande sällan något fel på. Han är en guda(!)benådad låtskrivare, den gode Tobias.. Men så fort det blev allmänt känt att Papa hette just Tobias och han satt masklös i poddar och berättade om livet som småbarnsfarsa gick luften ur. I alla fall för mig. Och när han ett tag gjorde