Heavy Underground

I det här avsnittet av Stagedive To Hell där ni får historier från den första vågen av svensk thrash metal från mitten på 80-talet till början på 90-talet möter ni Christian Jansson från bandet Pagandom.  Pagandom bildades 1987 och har släppt ett gäng demos och tre fullängdare varav den senaste kom så sent som 2021. Bandet var en del av scenen för thrash i Göteborg och har sammankopplingar med många andra band från trakten som senare blev kända från Göteborg.  Christian Jansson spelar bas och sjunger i Pagandom men han hittas idag i band som Grand Cadaver, Novarupta, Dark Tranquillity och nu ska ni få höra hans historia om Pagandom här i Stagedive To Hell. Länkar Pagandoms demos hittar du på deras Bandcamp Pagandom på Spotify

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Malmögrindarna Järnbörd har släppt en ny låt kallad "Dött format". Den finns på strömmand medier men även i en strikt limiterad upplaga på floppydisk. Ett äkta samlarobjekt.  "Dött format" är i vanlig ordning ett knappt minuten långt grindcoremästerverk som levereras tillsammans med en remixad version.  Dött format by Music & lyrics by Järnbörd

Götebogarna Bottlecap har en ny singel ute från kommande fullängdsläpp. "Barbed wire" som bjuder på punkig actionrock (eller något sådant) som blir ett trevligt soundtrack till våren. 

Division Of Laura Lee är tillbaka med ny musik. När jag hörde låten "Sick city" som kom tidigare i år hajade jag till ordentligtl. Nervig indierock med starka 90-talsvibbar väcker alltid ett intresse hos mig. 2020 års skiva "Apartment" var ett styrkebesked men på den här EP:n lyfter det till helt andra höjder.  Men vi tar det från början. Inledande "Cap comes off" flörtar vilt med Pixies och till viss del Nirvana. En perfekt öppning. "Enjoy and be safe" tar oss med till en regning natt i en europeisk storstad. Kanske Berlin. En frijazzsaxofon och elektronik kompar ett febrigt driv. Redan nämnda "Sick city" fortsätter den urbana safarin och knyter snyggt an mot det rockarv som den svenska västkusten har.Titelspåret  "Last light" har en lättare känsla, ja nästan som arenarock. På sista spåret "Ghost down the road" fortsätter arenarockkänslan men all energi kommer från en tid då Storbritannien var rockmusikens epicentru

  Man Machine Industry har precis släppt sin nya skiva "Eschaton 1. Reckoning Day" (GMR Music) som är den första av tre plattor som hänger ihop. Lördagen den 26 mars var det releasefest då bandet spelade live för första gången sedan pandemin slog till. Här är bildbevis och dessutom en bootlegvideo där senaste singeln och thrasheposet "Betrayer of the code" spelas live för första gången någonsin. Alla foton: Magnus Tannergren

Eucharist. Ett av och på-band som många gånger under åren från 1989 och framåt har gjort comeback för att sedan försvinna igen. Det gör mig väldigt glad att dom nu sedan en tid verkar vara på igen.  Med endast två stycken fullängdare i bagaget (Velvet Creation 1993 och Mirrorworlds 1997) på så många år som aktiva, eller ja, som av och på, så är jag förväntansfull på vad som kommer presenteras. Bandet var en del av den första vågen av det välbekanta Göteborgs-soundet, dock tycker jag mig inte höra några stora delar av det på den här skivans låtar. Idag har bandet lämnat sina melodiska dödsdagar bakom sig och ligger mycket mer närmare den melodiska black metal-stilen. Saknaden av det är inget som gör mig ledsen, snarare tvärtom. För min egen del så njuter jag stort av att det mesta lutar åt snabb och rak black metal.Som fan av den här genren kommer man inte bli besviken då det är tight och bra rakt igenom med ett stort antal låtar med riktigt fin kvalitet.  Jag har svårt att para ihop Eu

Snake släpper sitt nya album den 12 maj och nu får vi ta del av titelspåret från skivan som heter "Undreams". Gillar du distad syntpop med starka riot grrrl-influenser (och det gör man ju) så är det här värt att vänta på. Tills dess tittar ni på den hårdsminkande trions nya video. 

Ice Age var bandet som blev störst internationellt från den svenska thrashscenen. Och det utan att ens släppa en riktigt skiva under sin första existens mellan åren 1986 och 1990. Men med ett idogt skickade av demokassetter till tidningar och skivbolag gjorde sig Ice Age kända i stora delar av Europa.  Historien om Göteborgs Ice Age är intressant på många sätt. Både för det jag just berättade om hur bandet blev stort internationellt vilket få av de svenska thrashbanden från den här tiden blev men också för att det bara bestod av tjejer vilket, hur märkligt det än kan låta idag, var något som uppmärksammades av både media och publik. Ice Age var kanske mest intressant på grund av hur otroligt tekniskt skickliga de var. Och framför allt då sångerskan och gitarristen Sabrina Kihlstrand.  Och det är hennes historia om Ice Age vi ska får höra idag i Stagedive To Hell. Och intervjun är gjord på gammalt hederligt Rockboxsätt via telefon.  Lyssna på Ice Age General Alert Demos Demo 88 Br

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Jag tror att Niklas Stålvind är besatt av andar från 80-talets heavy metal-våg och att han älskar att vara det. Han må lägga ut bilder på vedhuggning, träning och lantliv på sina sociala medier men Wolf är hans kyrka och vi är många som följer hans gospel. Varenda andetag han tar andas samma luft som Bruce Dickinson, Rob Halford, Kai Hansen och King Diamond. Varenda riff har sina rötter i ekon från Glenn Tipton, KK Downing, Michael Weikath, Dave Murray och Hank Sherman. Hans musikaliska visioner är stöpta i stålet från malmen hämtad från Iron Maiden, Judas Priest, Helloween och Mercyful Fate. På hittills 8 plattor har han ändrat konceptet för Wolf minimalt och ingenting kommer att hända på den nionde skivan “Shadowland” heller med det konceptet. Wolf levererar ogenerad heavy metal så som det är meningen att det ska låta.Och för det är Stålvind värd all respekt. Wolf har alltid varit som en rebellisk lillebror på den svenska hårdrocksscenen där man vill blåsa upp andra band som spelar h

Västerås 10.000 Years släpper i  sommar sin tredje fullängdare "III" som kommer imponerande snabbt efter "II" som släpptes förra året. Men hajpen för kommande skiva startar alltså redan nu med det rätt episka första smakprovet "The green king rises" som kan höras här nedan.  The Green King Rises - Single by 10,000 Years

Kvaen - The Great Below (Black Lion Records) När jag hörde ”The Funeral Pyre” första gången blev jag totalt golvad. Jag minns hur jag stannade upp i den rörelse jag gjorde just där och då när jag hörde första låten. Debuten från Jacob Björnfots Kvaen kändes fräsch och spännande. Det karga och kalla från Norrbotten förmedlades på ett unikt sätt. Inte så konstigt att jag med spänd förväntan undrade om uppföljaren ”The Great Below” skulle hänföra mig på samma sätt. Jacobs förstfödda var ändå bland det bästa jag hört på länge vid den tiden. Från start bjuds vi på ett rasande tempo via ”Cauldron of Plauges” som är en av skivans bästa låtar tillsammans med ”Sulphur Fire”. Båda spåren har ett fantastiskt bra driv. Ett bra driv som dock tillfälligt men abrupt bryts av en lugn ensamvarg mitt i låtlistan. Det pampiga spåret ”In Silence” tillhör också en av mina personliga favoriter. En snygg låt som loopas ofta i mina lurar eller i högtalarna här hemma. Albumet har finbesök från bland annat Jeff

Rome Is Not A Towns nya skiva är inget annat än 31 minuter briljant 90-talsanstruken noiserock i samma anda som Sonic Youth i sina mest melodiösa stunder. Monotona distade ljudväggar som med charm och kraft mal ner allt motstånd. Det här kan vara ett av vårens starkaste släpp i min bok som jag kommer att spela mycket.  Lyssna på poppärlor som "Poison" eller avig New York-indie som "Lullaby" eller drivet i "Follow me home" och du inser att Rome Is Not A Town har en enorm spännvidd. Musiken mejslas varsamt fram med tålamod samtidigt som det finns en iver och angelägenhet i framförandet.  Som sagt. En av vårens starkaste släpp. //Magnus Tannergren Tender Arms Power Heels by Rome Is Not A Town

  Elektronisk punkig garagerock? Det är svårt att genrebestämma Satanic Youth Club så vi skiter i det och konstaterar att nya låten "Beach" är en en låt som får dig på gott humör nu vårvärmen är på väg. 

I det här avsnittet av Stagedive To Hell möter ni två band som kanske inte blev jättestora men som ändå ständigt återkommer när man pratar med folk som var med när det begav sig. Hatred och Fallen Angel.  Hatred hade sin bas i Hedemora och var aktiva mellan åren 1985 och 1990. De släppte tre demos under sin livstid “Winds of doom”, “Welcome to reality” och “The forthcoming fall”. Alla tre med den där typiska thrashkänslan man vill ha. Vi tog ett snack med gitarristen Johan Jansson som berättar om sin upplevelse av den svenska thrashvågen på 80-talet. Fallen Angel kom från Örebro och återkommer ofta i diskussioner jag haft med andra band som ett av de bästa banden från den här tiden. Bandet släppte två demos, en split, en ep, en egenutgiven fullängdare och en kontrakterad fullängdare. Johan Bülow var sångare i bandet och här berättar han om sina minnen från den här tiden. Länkar: Alla demos med Hatred   Fallen Angel “Faith fails (fullängdare) Fallen Angel “Hang Over” (Demo)  

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Svenska post metal-bandet Dimwind har tillsammans med amerikanska Breath split-EP på gång under namnet "Season" där de vill påminna oss om att trots pandemier och annat så finns hotet om undergång kvar då vi fortsätter tära på på vår planet på ett ohållbart sätt.  EP:n släpps i april men redan nu finns det smakprov att lyssna på.  Seasons (DIMWIND / BREATHS - Split) by DIMWIND / BREATHS

Unfair Fate bjuder på en trevlig blandning av thrash- och death metal på sitt senaste släpp "Into the abyss". Lagom skitig ljudbild och lite oputsat i kanterna precis så som man vill ha det. Köp och lyssna här: Into the Abyss by Unfair Fate

Idag släpps svenska Ghosts nya platta “Imperia” förutom singlarna har jag inte hört den men den är säkert bra. Det brukar ju musiken som Ghost släpper vara. Ghost lär skörda nya framgångar internationellt och kommer säkert att få åka flera varv runt jorden med sin rockshow. Jag unnar Tobias Forge den exempelösa framgången.  Samtidigt sörjer jag lite det Ghost har blivit. Jag minns när jag läste den första artikeln om bandet i Close Up Magazine när bandet släppte sin debutplatta. Allting var höljt i dimma och mystik. Ingen visste vem som döljde sig bakom maskerna och Papa Emeritus var den onde påven som skulle rädda rocken. Så kändes det i alla fall.  Men verkligheten är Ghosts värsta fiende. Musiken är det fortfarande sällan något fel på. Han är en guda(!)benådad låtskrivare, den gode Tobias.. Men så fort det blev allmänt känt att Papa hette just Tobias och han satt masklös i poddar och berättade om livet som småbarnsfarsa gick luften ur. I alla fall för mig. Och när han ett tag gjorde

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus) Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Göteborgs doomkosmonauter har bidat sin tid ett tag nu sen senast vi hörde av dem vilket var 2019. Men ibland får det ta den tid det tar för något att bli klart. Och nu närmar vi oss närkontakt i och med singeln "Towering graves (Osmos)"från den kommande självbetitlade fullängdaren som släpps av Ripple Music 20 maj.  Heavy Underground återkommer till Cities Of Mars senare i vår.  Här är videon:   

Venus Principle som består Daniel Änghede, Mark Furnevall, Daisy Chapman, Jonas Stålhammar, Ben Wilsker och Pontus Blom bjuder nu på ett smakprov på kommande fullängdare som släpps i maj. Låten heter "Rebel drone" och är ett (i oediterad version) 10 minuter långt mästerverk som är lika storslagen som emotionell i all sin progressiva prakt. 

Den svenska postrockens okrönta kungar Oh Hiroshima släpper nu sitt fjärde album som trots, eller tack vare, pandemins isolering är något av det mest storslagna som bandet presterat. “Myriad” är precis så där som man vill att postrock ska vara. En inre resa som tar med lyssnaren långt utanför den egna kroppen och får luttrade recensenter (inklusive undertecknad) att slå knut på sig själva när de försöker beskriva upplevelsen.   Här får man ganska snart känslan av att sväva en bit ovanför marken över storslagna öde landskap omgiven av berg och dalar. Musiken har ett nordiskt noir och ett vemod över sig som ibland är så vackert att ögonen blir lite fuktiga. Låtnamn som “All things pass”, “Ascension”, “Tundra” och “Hidden chamber” ger en onekligen fribiljetter in i dessa storslagna världar.  Skivan är utsökt arrangerad och ljudlandskapen illustreras snyggt med klassisk postrockdräkt men som även smyckas ut med violiner och andra ljudmattor som skapar ett större dynamik än vad som skulle v

  I det här avsnittet av Stagedive To Hell där vi berättar historier från den först svenska thrashvågen på 80-talet beger vi oss till Fagersta och hälsar på Pontus Ekwall och Thomas Bergström. Båda från bandet Kazjurol. Bandet bildades runt 1984 och släppte enligt Metal Archives sin första demo Please Wake Up 1987. Sen följde ett antal demos, EP:s, singlar innan debuten Dance Tarantella kom 1990. Några fler släpp på samlingsskivor med mera följde sen blev det tyst. Tills 2019 då Multi Dead World släpptes vilket signalerade att bandet var tillbaka och levererade crossover/thrash i gammal god stil. Den här intervjun gjordes i januari 2018 i Studio Cave då skivan spelades in (o riginalversionen hittar du här ). Så här är Tomas och Pontus som berättar historien om Kazjurol i Stagedive To Hell.  Länkar till releaser i urval: Demon Messengers Of Death Låten Multi Dead World från demon A Lesson In Love Dance Tarantella (fullängdare)

Besvärjelsen släpper skivan "Atlas" senare i vår och nu finns det första smakprovet från skivan ute. Videon till låten "Digerliden" är en blodig historia som inte lämnar någon oberörd.

Det senaste i raden av svenska death metal-band som lyckas hitta en egen väg i HM2-soundet är Creeping Flesh som nu sällar sig till band som bland annat  Mass Worship. “Vadå hittar en egen väg?” tänker du säkert eftersom den enda vägen vanligtvis är den vänstra som Entombed och Dismember för länge sedan stakade ut.  Genom åren har det ju kommit ett otal nya band som i stort sett kopierat soundet och med alla ära hedrat arvet från det tidiga 90-talets dödsscen. Men på senare år tycker jag mig ändå tyckt mig ana att något hänt med de svenska dödsbanden och för den delen även internationella band (namntvillingen Creeping Death är kanske ett exempel). HM2 är fortfarande pedalen men sättet att använda den på börjar skifta.  Creeping Flesh drar ner tempot och mejslar fram melodier ur det massiva soundet som känns både nytt och fräscht. Sanningen om death metal ligger inte blast beats och avgrundsgurgel utan i mellantempot där gitarrerna mal på som köttkvarnar i med en känsla av både doom och

Avsnittets gäst är Jakob Hemström från postrockbandet Oh Hiroshima. Nu aktuella med sitt fjärde album "Myriad" som släpps fredagen den 4 mars. En fantastisk skiva som tar dig med på en resa i ett inre universum där frågorna om existens avhandlas.  Vi pratar också om hur man skriver komplex musik, hur man improviserar, pandemins påverkan på skrivprocessen, omslagskonst, scenen för postrock och mycket mer.  Skivan "Myriad" kan du beställa här: https://ohhiroshima.bandcamp.com/album/myriad 

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus) Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)