Heavy Underground

I det här avsnittet av Stagedive To Hell där ni får historier från den första vågen av svensk thrash metal från mitten på 80-talet till början på 90-talet möter ni Christian Jansson från bandet Pagandom.  Pagandom bildades 1987 och har släppt ett gäng demos och tre fullängdare varav den senaste kom så sent som 2021. Bandet var en del av scenen för thrash i Göteborg och har sammankopplingar med många andra band från trakten som senare blev kända från Göteborg.  Christian Jansson spelar bas och sjunger i Pagandom men han hittas idag i band som Grand Cadaver, Novarupta, Dark Tranquillity och nu ska ni få höra hans historia om Pagandom här i Stagedive To Hell. Länkar Pagandoms demos hittar du på deras Bandcamp Pagandom på Spotify

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Malmögrindarna Järnbörd har släppt en ny låt kallad "Dött format". Den finns på strömmand medier men även i en strikt limiterad upplaga på floppydisk. Ett äkta samlarobjekt.  "Dött format" är i vanlig ordning ett knappt minuten långt grindcoremästerverk som levereras tillsammans med en remixad version.  Dött format by Music & lyrics by Järnbörd

Götebogarna Bottlecap har en ny singel ute från kommande fullängdsläpp. "Barbed wire" som bjuder på punkig actionrock (eller något sådant) som blir ett trevligt soundtrack till våren. 

Division Of Laura Lee är tillbaka med ny musik. När jag hörde låten "Sick city" som kom tidigare i år hajade jag till ordentligtl. Nervig indierock med starka 90-talsvibbar väcker alltid ett intresse hos mig. 2020 års skiva "Apartment" var ett styrkebesked men på den här EP:n lyfter det till helt andra höjder.  Men vi tar det från början. Inledande "Cap comes off" flörtar vilt med Pixies och till viss del Nirvana. En perfekt öppning. "Enjoy and be safe" tar oss med till en regning natt i en europeisk storstad. Kanske Berlin. En frijazzsaxofon och elektronik kompar ett febrigt driv. Redan nämnda "Sick city" fortsätter den urbana safarin och knyter snyggt an mot det rockarv som den svenska västkusten har.Titelspåret  "Last light" har en lättare känsla, ja nästan som arenarock. På sista spåret "Ghost down the road" fortsätter arenarockkänslan men all energi kommer från en tid då Storbritannien var rockmusikens epicentru

  Man Machine Industry har precis släppt sin nya skiva "Eschaton 1. Reckoning Day" (GMR Music) som är den första av tre plattor som hänger ihop. Lördagen den 26 mars var det releasefest då bandet spelade live för första gången sedan pandemin slog till. Här är bildbevis och dessutom en bootlegvideo där senaste singeln och thrasheposet "Betrayer of the code" spelas live för första gången någonsin. Alla foton: Magnus Tannergren

Eucharist. Ett av och på-band som många gånger under åren från 1989 och framåt har gjort comeback för att sedan försvinna igen. Det gör mig väldigt glad att dom nu sedan en tid verkar vara på igen.  Med endast två stycken fullängdare i bagaget (Velvet Creation 1993 och Mirrorworlds 1997) på så många år som aktiva, eller ja, som av och på, så är jag förväntansfull på vad som kommer presenteras. Bandet var en del av den första vågen av det välbekanta Göteborgs-soundet, dock tycker jag mig inte höra några stora delar av det på den här skivans låtar. Idag har bandet lämnat sina melodiska dödsdagar bakom sig och ligger mycket mer närmare den melodiska black metal-stilen. Saknaden av det är inget som gör mig ledsen, snarare tvärtom. För min egen del så njuter jag stort av att det mesta lutar åt snabb och rak black metal.Som fan av den här genren kommer man inte bli besviken då det är tight och bra rakt igenom med ett stort antal låtar med riktigt fin kvalitet.  Jag har svårt att para ihop Eu

Snake släpper sitt nya album den 12 maj och nu får vi ta del av titelspåret från skivan som heter "Undreams". Gillar du distad syntpop med starka riot grrrl-influenser (och det gör man ju) så är det här värt att vänta på. Tills dess tittar ni på den hårdsminkande trions nya video. 

Ice Age var bandet som blev störst internationellt från den svenska thrashscenen. Och det utan att ens släppa en riktigt skiva under sin första existens mellan åren 1986 och 1990. Men med ett idogt skickade av demokassetter till tidningar och skivbolag gjorde sig Ice Age kända i stora delar av Europa.  Historien om Göteborgs Ice Age är intressant på många sätt. Både för det jag just berättade om hur bandet blev stort internationellt vilket få av de svenska thrashbanden från den här tiden blev men också för att det bara bestod av tjejer vilket, hur märkligt det än kan låta idag, var något som uppmärksammades av både media och publik. Ice Age var kanske mest intressant på grund av hur otroligt tekniskt skickliga de var. Och framför allt då sångerskan och gitarristen Sabrina Kihlstrand.  Och det är hennes historia om Ice Age vi ska får höra idag i Stagedive To Hell. Och intervjun är gjord på gammalt hederligt Rockboxsätt via telefon.  Lyssna på Ice Age General Alert Demos Demo 88 Br

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Jag tror att Niklas Stålvind är besatt av andar från 80-talets heavy metal-våg och att han älskar att vara det. Han må lägga ut bilder på vedhuggning, träning och lantliv på sina sociala medier men Wolf är hans kyrka och vi är många som följer hans gospel. Varenda andetag han tar andas samma luft som Bruce Dickinson, Rob Halford, Kai Hansen och King Diamond. Varenda riff har sina rötter i ekon från Glenn Tipton, KK Downing, Michael Weikath, Dave Murray och Hank Sherman. Hans musikaliska visioner är stöpta i stålet från malmen hämtad från Iron Maiden, Judas Priest, Helloween och Mercyful Fate. På hittills 8 plattor har han ändrat konceptet för Wolf minimalt och ingenting kommer att hända på den nionde skivan “Shadowland” heller med det konceptet. Wolf levererar ogenerad heavy metal så som det är meningen att det ska låta.Och för det är Stålvind värd all respekt. Wolf har alltid varit som en rebellisk lillebror på den svenska hårdrocksscenen där man vill blåsa upp andra band som spelar h

Västerås 10.000 Years släpper i  sommar sin tredje fullängdare "III" som kommer imponerande snabbt efter "II" som släpptes förra året. Men hajpen för kommande skiva startar alltså redan nu med det rätt episka första smakprovet "The green king rises" som kan höras här nedan.  The Green King Rises - Single by 10,000 Years

Kvaen - The Great Below (Black Lion Records) När jag hörde ”The Funeral Pyre” första gången blev jag totalt golvad. Jag minns hur jag stannade upp i den rörelse jag gjorde just där och då när jag hörde första låten. Debuten från Jacob Björnfots Kvaen kändes fräsch och spännande. Det karga och kalla från Norrbotten förmedlades på ett unikt sätt. Inte så konstigt att jag med spänd förväntan undrade om uppföljaren ”The Great Below” skulle hänföra mig på samma sätt. Jacobs förstfödda var ändå bland det bästa jag hört på länge vid den tiden. Från start bjuds vi på ett rasande tempo via ”Cauldron of Plauges” som är en av skivans bästa låtar tillsammans med ”Sulphur Fire”. Båda spåren har ett fantastiskt bra driv. Ett bra driv som dock tillfälligt men abrupt bryts av en lugn ensamvarg mitt i låtlistan. Det pampiga spåret ”In Silence” tillhör också en av mina personliga favoriter. En snygg låt som loopas ofta i mina lurar eller i högtalarna här hemma. Albumet har finbesök från bland annat Jeff

Rome Is Not A Towns nya skiva är inget annat än 31 minuter briljant 90-talsanstruken noiserock i samma anda som Sonic Youth i sina mest melodiösa stunder. Monotona distade ljudväggar som med charm och kraft mal ner allt motstånd. Det här kan vara ett av vårens starkaste släpp i min bok som jag kommer att spela mycket.  Lyssna på poppärlor som "Poison" eller avig New York-indie som "Lullaby" eller drivet i "Follow me home" och du inser att Rome Is Not A Town har en enorm spännvidd. Musiken mejslas varsamt fram med tålamod samtidigt som det finns en iver och angelägenhet i framförandet.  Som sagt. En av vårens starkaste släpp. //Magnus Tannergren Tender Arms Power Heels by Rome Is Not A Town

  Elektronisk punkig garagerock? Det är svårt att genrebestämma Satanic Youth Club så vi skiter i det och konstaterar att nya låten "Beach" är en en låt som får dig på gott humör nu vårvärmen är på väg.