Heavy Underground

Snake släpper sitt nya album den 12 maj och nu får vi ta del av titelspåret från skivan som heter "Undreams". Gillar du distad syntpop med starka riot grrrl-influenser (och det gör man ju) så är det här värt att vänta på. Tills dess tittar ni på den hårdsminkande trions nya video. 

Ice Age var bandet som blev störst internationellt från den svenska thrashscenen. Och det utan att ens släppa en riktigt skiva under sin första existens mellan åren 1986 och 1990. Men med ett idogt skickade av demokassetter till tidningar och skivbolag gjorde sig Ice Age kända i stora delar av Europa.  Historien om Göteborgs Ice Age är intressant på många sätt. Både för det jag just berättade om hur bandet blev stort internationellt vilket få av de svenska thrashbanden från den här tiden blev men också för att det bara bestod av tjejer vilket, hur märkligt det än kan låta idag, var något som uppmärksammades av både media och publik. Ice Age var kanske mest intressant på grund av hur otroligt tekniskt skickliga de var. Och framför allt då sångerskan och gitarristen Sabrina Kihlstrand.  Och det är hennes historia om Ice Age vi ska får höra idag i Stagedive To Hell. Och intervjun är gjord på gammalt hederligt Rockboxsätt via telefon.  Lyssna på Ice Age General Alert Demos Demo 88 Br

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Jag tror att Niklas Stålvind är besatt av andar från 80-talets heavy metal-våg och att han älskar att vara det. Han må lägga ut bilder på vedhuggning, träning och lantliv på sina sociala medier men Wolf är hans kyrka och vi är många som följer hans gospel. Varenda andetag han tar andas samma luft som Bruce Dickinson, Rob Halford, Kai Hansen och King Diamond. Varenda riff har sina rötter i ekon från Glenn Tipton, KK Downing, Michael Weikath, Dave Murray och Hank Sherman. Hans musikaliska visioner är stöpta i stålet från malmen hämtad från Iron Maiden, Judas Priest, Helloween och Mercyful Fate. På hittills 8 plattor har han ändrat konceptet för Wolf minimalt och ingenting kommer att hända på den nionde skivan “Shadowland” heller med det konceptet. Wolf levererar ogenerad heavy metal så som det är meningen att det ska låta.Och för det är Stålvind värd all respekt. Wolf har alltid varit som en rebellisk lillebror på den svenska hårdrocksscenen där man vill blåsa upp andra band som spelar h

Västerås 10.000 Years släpper i  sommar sin tredje fullängdare "III" som kommer imponerande snabbt efter "II" som släpptes förra året. Men hajpen för kommande skiva startar alltså redan nu med det rätt episka första smakprovet "The green king rises" som kan höras här nedan.  The Green King Rises - Single by 10,000 Years

Kvaen - The Great Below (Black Lion Records) När jag hörde ”The Funeral Pyre” första gången blev jag totalt golvad. Jag minns hur jag stannade upp i den rörelse jag gjorde just där och då när jag hörde första låten. Debuten från Jacob Björnfots Kvaen kändes fräsch och spännande. Det karga och kalla från Norrbotten förmedlades på ett unikt sätt. Inte så konstigt att jag med spänd förväntan undrade om uppföljaren ”The Great Below” skulle hänföra mig på samma sätt. Jacobs förstfödda var ändå bland det bästa jag hört på länge vid den tiden. Från start bjuds vi på ett rasande tempo via ”Cauldron of Plauges” som är en av skivans bästa låtar tillsammans med ”Sulphur Fire”. Båda spåren har ett fantastiskt bra driv. Ett bra driv som dock tillfälligt men abrupt bryts av en lugn ensamvarg mitt i låtlistan. Det pampiga spåret ”In Silence” tillhör också en av mina personliga favoriter. En snygg låt som loopas ofta i mina lurar eller i högtalarna här hemma. Albumet har finbesök från bland annat Jeff

Rome Is Not A Towns nya skiva är inget annat än 31 minuter briljant 90-talsanstruken noiserock i samma anda som Sonic Youth i sina mest melodiösa stunder. Monotona distade ljudväggar som med charm och kraft mal ner allt motstånd. Det här kan vara ett av vårens starkaste släpp i min bok som jag kommer att spela mycket.  Lyssna på poppärlor som "Poison" eller avig New York-indie som "Lullaby" eller drivet i "Follow me home" och du inser att Rome Is Not A Town har en enorm spännvidd. Musiken mejslas varsamt fram med tålamod samtidigt som det finns en iver och angelägenhet i framförandet.  Som sagt. En av vårens starkaste släpp. //Magnus Tannergren Tender Arms Power Heels by Rome Is Not A Town