Heavy Underground

Med en blandning av death'n'roll och Rocket From The Crypt så blir resultatet ganska charmigt. Det sju man starka Huggtand släppte låten "Bläckahästen" i slutet på 2021 och i skrivande stund är bandet på väg in i en studio för att fästa en fullängdare på hårddisken. 

Ultrabrutal death metal är den medicin det nya året behöver och Rotten Perish kan vara den doktor du behöver. På julafton släpptes "Muerte" och marken skakar när man lyssnar på malmöduons kompakta mangel som trots just det har en hel del finesser man sällan hör.  Muerte by RottenPerish

Tre år från att ha hållit i instrument för första gången till att göra sina första spelningar tog det för Malmös GASP. Nu med ett par gig i bagaget och fem låtar ute för lyssning så tar trion tag i framtiden i nackskinnet med sin riot grrrl-doftande melodiösa hardcorepunk. En fullängdare planeras under 2022.  I podden berättar GASP om hur de blev ett band, att känna sig som rockstjärna, scenen i Malmö, om att vara förebilder för andra tjejer, hur man hittar sitt sound och mycket mer. 

  Svempa och Ylva från Cries From The Underworld är gäster för att sammanfatta musikåret 2021. Vilka skivor gjorde störst intryck? Vilka upptäckter gjordes? Vilka överraskningar blev det? Vilka spelningar var bäst? Svaret får du i detta poddavsnitt: Tack! Jag skulle vilja tacka alla som har läst och lyssnat på Heavy Undergrund under året. Det var kul eller hur? Vi gör om det 2022.  Jag vill också passa på att tacka alla som gjort det här året till vad det ändå blev: Marco, Roger, Jhonny, Svempa, Ylva, Gadget, Järnbörd, Brainwasher, Alex Stjärnfeldt, GASP, Katakomba, Lea Alazam, Zombiekrig, Morbid Breath, Jörgen, Esben, Sober, Per Granberg, Conny Bloom, Big Fish och alla andra som på något sätt medverkat i Into The void Podcast (RIP) och  som under hösten gjort Heavy Undergrounds podcast med mig .  Ett särskilt tack till Martin Dunelind för den otroliga upplevelse Just One Fix blev. En resa i tid och rum och i mig själv. Utan dig hade det inte blivit så bra!  Kampen går vidare. /Magnu

När death metal är som bäst kombinerar den det ultra brutala med det melodiska och skapar en känsla som är svår att sätta ord på men det kan vara tillfredsställelse. Grand Cadaver ger mig tillfredsställelse. Alex Stjernfeldt (Novarupta, Let Them Hang, ex-The Moth Gatherer) sätter ihop ett dream team med folk från Katatonia, Transport Leauge, Tiamat och Dark Tranquillity och skapar en platta som plockar allt det där som du gillar med death metal och sätter ihop det till en oemotståndlig mix.  Mikael Stanne från Dark Tranquillity morrar och fräser som om han vore besatt av LG Petrovs ande och gitarrerna sågar sig djupt in i lyssnarens öra. Det är omöjligt att värja sig mot den här skivan och den kommer att bli lika klassisk som de andra skivorna som genom åren följt den vänstra handens stig. Only death is real 2021!  Och här kan ni höra Alex Stjernfeldt som är grundare och gitarrist berätta allt om bandets bildande, inspelningen av skivan, första spelningen och den eventuella framtiden. 

Det började som en serie krönikor på Slavestate.se för ett år sedan, kanske på grund av en begynnande ålderskris. Men eftersom jag älskar ljudmediet mer än text så föddes tanken snart på att göra en poddserie om 90-talet. Och jag visste vem som var perfekt att ha med.  Det var en jäkla tur att Martin tackade ja efter ca en minuts betänketid. Under våren researchade vi, valde låtar och spelade in 24 timmar prat om årtiondet som formade oss. Det hela fick namnet Just One Fix och det var galet kul och lärorikt att göra.  Det blev lika mycket en personlig resa som ett dokument över 90-talet. Jag är sjukt stolt över vad vi gjorde. Tack Martin för att du ställde upp! Lyssna här: www.mixcloud.com/justonefix (tyvärr här just nu pga tjuriga skivbolag). Men här finns en julklapp: https://linktr.ee/Intothevoidpodcast /Magnus

Den heliga ilska som göteborgarna i thrashveteranerna Pagadom presenterar på “Ashes” är magisk. Här får ni klassisk thrash metal som man inte trodde gjordes 2021. De läckra Slayermelodierna vävs samman med dubbeltramp och tuggande gitarrer och över allt detta ryter Christian Jansson med sin tordönsstämma. Omslaget pryds av knivar och det är lite så det känns att lyssna på skivan. Det gäller att inte bli träffad av när bandet kommer rätt mot dig och manglar dig genom moshpiten. En perfekt platta som platsar både bland klassiker och moderna alster. Thrashen lever 2021 och det är jag oändligt tacksam för.  Inför släppet i januari hade Heavy Underground ett trevligt snack med sångaren och basisten Christian Jansson i bandet som ni kan se här: Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Heavy Underground (@heavyunderground_se)

Den här veckan har Svempa pratat med Crawl på plats i Jakobsberg på Klubb Fredagsmangel och han har även snackat med Andres Furukawa som arrangerar Macken Fest 2022. Det finns hopp för livescenen. Crawl Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus) Macken Fest Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Domkrafts musik har låtit så här sedan starten. Det stockholmarna gör för varje skiva är att ändra på små saker som gör stor skillnad men grunden är fortfarande samma sak. Hypnotisk tung rock som bygger på ett upprepande nötande av riff och refräng. Har man hört bandet live blir det ännu tydligare hur allting egentligen sitter ihop. På sin tredje fullängdare så består justeringen av mer psykedelia och kanske lite mer melodi. Det är fortfarande riffet som står i centrum men det hela har tagit sig längre upp i atmosfären. Och det låter fortfarande utan tvekan som Domkraft.  Seeds by Domkraft

  Katakomba från Stockholm kommer att vara namnet på allas läppar under 2022. I alla fall om man gillar riktig death metal. Bandet har redan nu ett grundmurat gott rykte i de inre kretsarna av landets metalscen och i och med den kommande fullängdaren under våren nästa år så är det Heavy Undergrounds samlade bedömning att Katakomba kommer att vara det mest spridda bandnamnet i genren till sommaren.  Jag tog ett snack med Ernst Eklund som spelar trummor om att festa som Nicke Andersson, bilda band på gymnasiet, pappor som har hemmastudios, singelsläpp, death metal och mycket annat. 

  Måhända en udda fågel på årsbästalistan men det går inte att komma runt The Brides Of The Black Room. Ett projekt som är en del musik men som också handlar om konceptkonst. Allting känns oerhört genomtänkt och det är snyggt presenterat. Ja det är faktiskt vackert också. Musikaliskt är det tung mörk elektronisk musik som låter som du vill att Depeche Mode egentligen ska låta.  Lea Alazam (Besvärjelsen) förgyller flera av skivans starkaste låtar och jag tycker att hon kommer till sin fulla fantastiska rätt här. “Blood and fire” kommer att hålla länge och skulle de vilja så kan de bli hur stora som helst.  Blood and Fire by The Brides of the Black Room

Göteborg levererar Imperishable  med medlemmar från bland annat Nominon och Vampire. Och nu finns deras debut i form av en EP ute för obligatoriskt köp (på Bandcamp) och avlyssning. Trevlig death metal av det gamla hederliga snittet är vad du kan förvänta dig.  Deathspawn by Imperishable

Grindcore är livet och Järnbörd spelar grindcore på svenska som på riktigt tillför genren någonting nytt. Med socialrealistiska texter, samplade röster mellan låtarna som förstärker budskapet och ett besinningslöst musikaliskt uttryck är det svårt att inte charmas av Järnbörd. Grindcore kan vara svårt att ta till sig på skiva men jag tycker att bandet lyckas förmedla den där energin som den här musikstilen alstrar live. Det ger blåmärken både i kropp och själ.  Gör om, gör fel by Järnbörd