Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Senaste podcasten

Podcast: Heavy Underground - Suicide Records Fest The Bootleg

Suicide Records Fest. Vilken helg! Här får ni en helt ofiltrerad och knappt redigerad upplevelse av den 15 och 16 oktober då vi virade Suicide Records 15-årsdag med ett hejdundrandes kalas. Ni hör musiken och röster från båda kvällarna. Ni får ta det för vad det är. Stort tack till Roger Andersson som driver bolaget och som ordnade festen! Intromusik: Kazjurol - Stagedive to hell 

Ny demo: No Bullshit

No Bullshit från Malmö levererar just det. En demo med hardcore som utan några som helst omvägar gör det som det ska: Rensar.  Lyssna själva: NO BULLSHIT by No Bullshit

Recension: Knivad - Insidans ärrvävnad (Suicide Records)

Man kan använda kraften i punk till mycket. Det går bra att sätta eld på samhället och starta en revolution och det går bra att ta ett inre mörker och vända det utåt så att alla får se. Slutresultatet kan kanske bli det samma och säga något om tiden vi lever i.  Göteborgs Knivad är ett bra exempel på det senare. Med “Insidans ärrvävnad” visar bandet upp tio akter av ett samhälle där missbruk, misär, misshandel och våld på den egna självkänslan visas upp utan poetiska omskrivningar eller ursäkter. Det är en karg redogörelse för många människors verklighet långt bort från självbedrägliga Instagramflöden. Och alla dessa historier framförs till tonerna av skoningslös crustpunk som drar tillvarons taggtråd genom huvudet på dig i varje riff och varje ljudattack. Jag har lika svårt att värja mig som att sluta lyssna även om det här stundtals är så intensivt att man egentligen skulle behöva ta en paus och andas lite.   Fast när det hela är över och tystnaden ringer i öronen så vill man inte ha

Suicide Records Fest: Grand Cadaver (fredag kl. 22.15)/Novarupta (lördag kl. 23.30)

  Hur mycket musik kan det få plats i en och samma person? Frågan är befogad när vi snackar om Alex Stjernfeldt. På Suicide Records Fest får vi ta del av två av hans musikaliska visioner. Båda spelningarna är speciella.  Grand Cadaver är death metalbandet som Alex startat tillsammans med Christian Jansson (Pagandom), Daniel Liljekvist (ex-Katatonia mfl), Stefan Lagergren (ex-Tiamat mfl) och Mikael Stanne (Dark Tranquillity). Bandets debut-ep är en klassisk dödsplatta så som vi vill att svensk death metal ska låta. Både melodiöst men samtidigt brutalt. Termen old school är sliten men är här den mest relevanta beskrivningen. Och den kommande fullängdaren "Into The Maw Of Death" som ges ut av Majestic Mountain den 29 oktober kommer att ge den som gillar hur musikstilen lät under det tidiga 90-talet en fullständig överdos. Bandet gör sin livedebut på Suicide Records Fest. En unik händelse alltså.  Into The Maw Of Death by Grand Cadaver Madness Comes by Grand Cadaver Alex andra

Suicide Records Fest: Orochen (lördag kl 19.00)

  Musik bygger på känslor och musik skapar känslor. Orochen är ett utmärkt exempel på detta. Genremässigt är de svårplacerade men någon form av postrock kanske de spelar. Men här hörs ekon från både Nick Cave & The Bad Seeds, Crippled Black Phoenix och mycket annat. Orochen tar upp svåra och tunga ämnen om existens, ensamhet, klimat och annat som vi människor bär inom oss och som vi själva påverkar. Allt klätt i en bedrägligt storslagen rockkostym.       Thylacine by Orochen Deras senaste ep som gavs ut av Suicide Records "är Thylacine" som berörde mig djupt och jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på den. Den passar både ensam hemma sena kvällar eller när man kör bil. Här får man en inre och yttre resa där psykisk ohälsa och klimatkatastrofer målar upp en ganska dyster bild av mänskligheten. Samtidigt fyller musiken mig med sådan värme att jag finner något vackert och hoppfullt här också. Jag väljer att vila i den känslan.  Köp din biljett till Suicide Records Fest

Suicide Records Fest: Besvärjelsen (fredag kl 21:00)

  Besvärjelsen har hittat en helt egen formel för sin musik. Med en säregen blandning av Black Sabbath och svensk folkmusik sällar sig bandet som har sin bas i Dalarna till en tradition som sträcker sig tillbaka till det sena 60- och tidiga 70-talets proggrockrörelse. Ekon av band som både November och Kebnekajse kan höras i bandets musik.  Min första kontakt med bandet var genom skivan "Mara" som kom 2018. Ska jag vara ärlig så tog det ett tag innan jag kom in i plattan men så kan det ju vara ibland med musik och ganska typiskt för ett bolag som Suicide Records att ge ut. När jag väl dyrkat upp plattan så fick jag tillbaka en fascinerande musikresa. Jag är övertygad om att få uppleva musiken live ger ytterligare en dimension till Besvärjelsen. Vallmo by Besvärjelsen Köp din biljett till Suicide Records Fest här

Suicide Records Fest: Domkraft ( lördag kl. 22.15)

Riff. Hook. Repeat until numb. Så låter Domkrafts motto och även om musiken inte alls är så reptetitiv som bandet själva påstår så finns det naturligtvis en viss sanning i det. För riffet har stått i centrum på alla släpp hittills som stockholmarna presterat.  Första gången jag hörde Domkraft slogs jag av hur in i helvete tungt det var. Soundet på gitarren i kombination med ett rätt progressivt trumspel och pumpande bas bakom Martin Wegelands desperata sång i kombination med känslan för melodiska riff försätter dig i en sorts trans. Det är hypnotiskt. Live förstärks effekten och jag har sett Domkraft förhäxa en hel publik som unisont stått och vaggat med i riff efter riff.  Seeds by Domkraft För varje skiva har bandet utvecklats och på den senaste plattan “Seeds” så är soundet måhända lite luftigare och utbroderat men det följer fortfarande grundformeln riff, hook, repeat until numb.  Jag tror inte att det finns någon gräns för vad Domkraft kan bli om de vill. Med rätt förutsättningar

Suicide Records Fest: Electric Hydra (fredag kl. 20.00 )

Nu firar ett av landets mest hängivna DIY-skivbolag 15 år. Det firar Suicide Records med en två dagar lång fest på Brewhouse i Göteborg den 15-16 oktober. För att uppmärksamma det kommer Heavy Underground att presentera några av banden som spelar då. Här kommer det första: Electric Hydra. Ibland har man tur och fångar upp ett band innan allting egentligen har hänt. Jag hade nöjet att vara en av de första att recensera Electric Hydras första demo “World domination” 2018 och året efter fick jag intervjua dem i en källare i Västerås. När jag hörde demon tyckte jag mig höra något nytt på stonerscenen men med tiden har det ju visat sig att bandet är mer än det.  Ganska tidigt fattade jag också att det här var ett band med ambitioner. Viljan som fanns där för att snabbt utvecklas musikaliskt och som liveband var påtaglig. När jag såg dem som förband till Lucifer i Västerås så var det på vippen att de körde över huvudakten på ren vilja. De anföll scenen och sen publiken som ett gäng huliganer

En pratstund med Roger Andersson om Suicide Records

I september 2020 (då det hela hette Into The Void Podcast) hade Heavy Underground  nöjet att prata med Roger Andersson om Suicide Records på Instagram Live. Här får ni historien om bolaget och om vad som driver honom plus en hel del annat.

En vecka om Suicide Records

  Idag inleder Heavy Underground en veckas nedräkning mot Suicide Records Fest i Göteborg den 15-16 oktober på Brewhouse. Varför gör jag då det? Jo för jag tycker att Suicide Records är ett skivbolag som visar vägen för hur man kan driva ett skivbolag och hur man kan använda musik, även om den är mörk, som en positiv kraft i sitt liv. I 15 år har grundaren Roger Andersson gett ut musik som aldrig varit kommersiell eller avsedd för en stor publik. Men den har hittat sin publik och det är ju det viktigaste.  Redaktören och Roger Jag har intervjuat  många av banden som Suicide har gett ut och alla vittnar om Rogers passion och totala engagemang för sitt skivbolag och för banden han ger ut. Och när man pratar med Roger själv så smittas man lätt av hans kärlek inte bara till sitt skivbolag och banden han ger ut utan också till hela undergroundscenen. Många delar den upplevelsen med mig.  Jag kan bara önska att fler kunde ha samma drivkraft som Roger har för att sprida musik till världen. 

Ny musik: Från Mars

Från Mars kommer egentligen från Umeå och spelar allt från psykedelisk rock till noise enligt dem själva. Nu har de släppt en ny låt om heter "Amalia". Så här skriver bandet själva om låten: "Amalia är en skildring av en äldre kvinnas öde som tar lyssnaren till ett avskilt hem fördolt av skogens dunkel. En dag kallar träden på henne och något bortom denna värld begär att bli funnet. Hon lyssnar och vandrar djupare in i skogen. Låten fortsätter bandet Från Mars resa in i det mer psykedeliska och stonerinfluerade området. Med Svensk text, Analog synt, fuzzig bas och effekttunga gitarrer som ger låten ett sound som är svårt att hitta någon annanstans."      Och här är bandets spelning från Trästocksfestivalen tidigare i år. Sjukt cool omgivning att spela stonerrock i om ni frågar Heavy Underground. 

Upptäck: Death Epiphany

Ta och kosta på dig 20 minuter och upptäck Death Epiphanys kompetenta rens på släppet "Traversing the blood mist". Enligt den sparsmakade infon från bandet själva så handlar det om war metal som är sjukt underrepresenterad i den svenska undergroundfloran.  Traversing the Blood Mist by Death Epiphany

Recension: The Brides Of The Black Room - Blood and fire (Icons Creating Evil Art)

Jag är en sucker för konceptkonst som spänner över flera discipliner. The Brides Of The Black Room fångade ganska snabbt min uppmärksamhet när de tidigare i år började göra väsen av sig med de första låtsläppen. Inte bara för att Lea Alazam som vi tidigare hört i Besvärjelsen stod för en del av sången utan också för bandets hela uppenbarelse andades ambitioner utöver det vanliga. Bandet förresten. Det är nog fel benämning. Själva kallar de sig ett konstnärskollektiv som anger både The KLF och Banksy som förebilder. Det gör ju inte det hela mindre intressant. Tvärtom. Musiken då? Vad vi har att göra med här är snygg och mörk elektronisk musik. Hade året varit 1986 hade jag sagt synth. Den första tanke som slog mig när jag hörde låten "Blood" var att det här är musik som man tror att Depeche Mode gör men som de aldrig lyckats riktigt med före 1990 och efter1994. Extremt snygga melodier, vackra arrangemang, låtar som sätter sig direkt och en känsla av mystik och dekadens. Allt f

Recension: Ministry - Moral hygiene (Nuclear Blast Records)

  Al Jourgensen som de facto är Ministry har i intervjuer sagt att hans musik nu mer fungerar som polaroidbilder av samtiden som ställer frågan "Är du nöjd med det du ser?". Ministry har på många av sina skivor haft just det perspektivet. En sorts snapshot av där och då i sina kommentarer om sittande presidenter, samhällsströmningar och kulturen vi lever i. Ibland innebär det att skivorna blir lite väl inaktuella och känslan av irrelevans kommer efter bara några år. I alla fall när det gäller ämnesvalen.  På "Moral hygiene" fortsätter Ministry på den inslagna vägen. Men här finns dock en liten skillnad i att ämnesvalen för låtarna ändå är lite mer tidlösa även om Al Jourgensen fortfarande har ett skarpt öga för samhällssatiriska betraktelser och att han mot slutet av den här skivan får ett litet återfall i Trumphat. Men jag har svårt att inte gilla öppningsspåret "Alert level" som sätter fokus på jordklotets pågående nervösa sammanbrott när det kommer till

Video: Kollaps\e predikar postmetal och sludge på hemmaplan

Kollaps\e såg till att Popkorn i Helsingborg blev lite tyngre och smutsigare häromsistens när de spelade live. Så här såg det ut:  

Recension: Blodet - Vision (Church Road Records)

Lagom till dess att hösten börjat ta fart så levererar Blodet ett tre spår långt soundtrack till regniga dagar, döda höstlöv och ständig skymning. Inte för att musiken i sig är dyster och svart men mer för att den här typen av musik helt enkelt passar till den här årstiden. I alla fall i i mitt huvud.  Blodet spelar någon sorts postpunk blandat med noiserock och ibland med inslag av ambient psykedelia. De två första spåren är rätt rakt på sak och sätter sig ganska snabbt i örat som utmärkta rocklåtar. Särskilt "She remains" som är fastnar snabbast. Sen har vi avslutande titlespåret "Vision" som ger känslan av mer improvisation och ett meditativt sinnelag där låtstrukturen sakta formas i samma tradition som The Stooges "We will fall" eller varför inte Sonic Youths utflykter i improvisationsrockens utmarker. Är man i rätt sinnesstämning så tas man med på en fantastisk musikalisk resa och inte bara genom det sistnämnda spåret.  Nej, Blodet har mycket att erbj

Podcasts om musik du ska lyssna på om du vill ha någon koll på nått överhuvudtaget - del 1

Om du vill ha koll på ny eller gammal undergroundmusik eller lära dig något om musik eller artister du känner till eller inte känner till så finns det ju ett gäng podcasts förutom Heavy Undergrounds egen som du ska lyssna på.  Döda Katten Allt du inte visste om punk får du lära dig av Yxan som driver Döda Katten podcast. Med ett riktigt punkpatos driver han podden som ett fanzin och intervjuar band som är mer eller mindre kända. Djuplodande intervjuer gjorda med genuin nyfiken het och som alltid ställer frågan "Vad betyder punk för dig?". Nere På Noll Sällan har jag hört en sådan passion för en musikgenre som det finns i Nere På Noll. Danne, Robin och David gräver i varje avsnitt ner sig i en subgenre, ort, band eller person och vänder på alla stenar. Långa avsnitt som lär dig massor om hardcore. Lyssna här Metalpodden Tomasz och Erik är två slitna småbarnspappor som gillar metal. Varje avsnitt har ett tema men även ett snack om livet i allmänhet. Lite som att ha två polare

Actionrock? The Drippers ger dig actionrock!

Actionrocken lever och frodas i Göteborg. Det ser The Drippers till. Här är vad skivbolaget The Sign Records skriver i sitt telegram: Actionrocktrion The Drippers släpper singeln ”Time for some Action”. Göteborgsbandet bjuder på ett kontrollerat kaos bestående av grovmalen sång, distade gitarrer och sporrande trummor. Singeln är det första smakprovet från The Drippers kommande, andra studioalbum. The Drippers bassist och sångare Viktor Skatt förklarar hur singeln kom till: "Det var William som berättade för oss i bilen till Sunlight Studio att han hade en ny låt till plattan. "Kom igen" tänkte jag som gillar förutsägbarhet och planering, här har vi jobbat med låtarna och förproddat i månader, så kommer karln och kläcker detta i bilen till studion. Men vi tog en halvtimme i studion till att öva och sätta ihop den, sen trackade vi. Det visade sig att den hade ett gött sväng och catchig refräng, samt en befallande titel som passade perfekt för att kicka igång albumcykeln. J

Världen Brinner släpper ny singel

Världen Brinner har släppt en ny låt på engelska. "Die or live" är inspelad, mixad och producerad i Soundlabstudios av Mathias Färm och mastrad av ingen mindre än Dan Svanö på Unisound. Högenergisk punk när det är som bäst! Die Or Live by Världen Brinner

Veckans släpp: Emissary Of Suffering - Mournful Sights (Cold Knife Records)

  Det är omöjligt att värja sig för Emissary Of Sufferings thrashfärgade death metal. Här finns attityden och brutaliteten från de båda sammansmält till en väldigt trevlig blandning. Här finns också en elegans med melodier som utan att ta eggen av musiken gör Emissary Of Suffering till det bästa du kan lyssna på just nu om du gillar den här typen av musik.  Lyssna på och köp skivan här: Mournful Sights by EMISSARY OF SUFFERING

Podcast: Om Majestic Mountain Records och Suicide Records

Vad får två familjefäder att starta var sitt skivbolag och ägna all ledig tid åt att ge ut smal undergroundmusik på vinyl? Jag ställde frågan till Marco Berg på Majestic Mountain Records och Roger Andersson på Suicide Records för att få svar. Samtalet kom att handla om att lära sig driva skivbolag, överleva byråkrati, hitta musik, få hjälp av andra, att hitta det man letar efter, att inte hinna lyssna på alla musik, framtidsdrömmar och mycket mer. Dessutom får du som har ett band lite tips om vad du ska tänka på när du skickar din musik till ett skivbolag.  Här hittar du Majestic Mountain Records och Suicide Records på nätet. Köp allt de ger ut. Och så ses vi här i oktober:

Video: Mass Worship släpper nytt

Mass Worship har släppt första smakprovet och titelspåret från kommande fullängdare. Ingen mindre än Barney från Napalm Death gästar. Så här skriver de om släppet: “𝘈𝘴 𝘩𝘶𝘮𝘢𝘯𝘪𝘵𝘺 𝘴𝘱𝘪𝘳𝘢𝘭 𝘵𝘰𝘸𝘢𝘳𝘥𝘴 𝘢𝘯 𝘢𝘣𝘺𝘴𝘴 𝘰𝘧 𝘪𝘵𝘴 𝘰𝘸𝘯 𝘮𝘢𝘬𝘪𝘯𝘨, 𝘸𝘦‘𝘷𝘦 𝘳𝘦𝘢𝘤𝘩𝘦𝘥 𝘢 𝘱𝘰𝘪𝘯𝘵 𝘸𝘩𝘦𝘳𝘦 𝘸𝘦 𝘤𝘢𝘯‘𝘵 𝘴𝘦𝘦𝘮 𝘵𝘰 𝘦𝘯𝘷𝘪𝘴𝘪𝘰𝘯 𝘢𝘯𝘺 𝘢𝘭𝘵𝘦𝘳𝘯𝘢𝘵𝘪𝘷𝘦𝘴 -- 𝘪𝘵‘𝘴 𝘧𝘢𝘳 𝘵𝘰𝘰 𝘭𝘢𝘵𝘦 𝘢𝘯𝘥 𝘧𝘢𝘳 𝘵𝘰𝘰 𝘵𝘦𝘳𝘳𝘪𝘧𝘺𝘪𝘯𝘨 𝘵𝘰 𝘵𝘳𝘺 𝘵𝘰 𝘴𝘵𝘰𝘱 𝘸𝘩𝘢𝘵 𝘸𝘦 𝘩𝘢𝘷𝘦 𝘴𝘵𝘢𝘳𝘵𝘦𝘥, 𝘢𝘯𝘥 𝘸𝘦 𝘢𝘭𝘭 𝘬𝘯𝘰𝘸 𝘦𝘹𝘢𝘤𝘵𝘭𝘺 𝘸𝘩𝘦𝘳𝘦 𝘸𝘦‘𝘳𝘦 𝘩𝘦𝘢𝘥𝘪𝘯𝘨 -- 𝘢 𝘴𝘭𝘰𝘸 𝘢𝘯𝘥 𝘴𝘵𝘦𝘢𝘥𝘺 𝘤𝘰𝘭𝘭𝘢𝘱𝘴𝘦 𝘰𝘧 𝘰𝘶𝘳 𝘧𝘪𝘯𝘢𝘯𝘤𝘪𝘢𝘭, 𝘱𝘰𝘭𝘪𝘵𝘪𝘤𝘢𝘭, 𝘦𝘤𝘰𝘭𝘰𝘨𝘪𝘤𝘢𝘭, 𝘴𝘱𝘪𝘳𝘪𝘵𝘶𝘢𝘭 𝘢𝘯𝘥 𝘤𝘶𝘭𝘵𝘶𝘳𝘢𝘭 𝘸𝘰𝘳𝘭𝘥. ‘𝘗𝘰𝘳𝘵𝘢𝘭 𝘛𝘰𝘮𝘣𝘴’ 𝘴𝘺𝘮𝘣𝘰𝘭𝘪𝘴𝘦𝘴 𝘵𝘩𝘢𝘵 𝘋𝘦𝘢𝘵𝘩 𝘪𝘴 𝘵𝘩𝘦 𝘰𝘯𝘭𝘺 𝘵𝘳𝘶𝘦 𝘸𝘢𝘺 𝘧𝘰𝘳𝘸𝘢𝘳𝘥. 𝘔𝘢𝘴𝘴 𝘞𝘰𝘳𝘴𝘩𝘪𝘱 𝘪𝘴 𝘢𝘯 𝘢𝘵𝘵𝘦𝘮𝘱𝘵 𝘢𝘵 𝘱𝘶𝘵𝘵𝘪𝘯𝘨 𝘵𝘩𝘦 𝘤𝘶𝘳𝘳𝘦

Second Sun släpper ny låt

Redo för ett över 16 minuter långt proggrockepos? Second Sun ser till att du får ditt lystmäte när de bjuder på en ny låt. Så här skriver skivbolaget Gaphals om släppet: "Second Sun släpper ”Råtthamn”. Låten är det första Second Sun-släppet där bandets nya medlem Stipen (Dia Psalma, Merciless och Strebers ) medverkar på trummor, och den första nya musiken från bandet sedan 2020 års album ”Kampen Går Vidare”. På den nya låten blandar Second Sun folkmusik-influerade melodier med tidlös rock till vad som kanske är deras mest storslagna skapelse hittills. ”Råtthamn” är ett nästan 17 minuter långt rockepos, där huvudpersonen förvandlas från en utstött och missunnsam själ till en råtta, och hittar gemenskap i den grå och svansprydda massan. Second Sun frontman Jakob Ljungberg kommenterar: ”När vi hade börjat skriva tog det liksom aldrig slut. Gamla idéer som saknat sammanhang fick helt plötsligt mening och när idén om människan som förvandlas till råtta utkristalliserades så var det som

Podcast: Esben Willems (Studio Berserk, Monolord)

  Det där avsnittet där det dricks kaffe med Esben Willems som banka trummor i Monolord och spelar in musik i Studio Berserk. Vi pratar om musikminnet, studioteknik, bristen på tekniskt kunnande, ljud, trummor, mysighet, pandemin, Monolord och drömmar.  Beklagar att ljudet under samtalet blev lite burkigt.  Jag har följt Monolord sedan starten. Jag intervjuade gitarristen och sångaren Thomas Jäger precis när de hade släppt titelspåret från debuten som singel och jag har intervjuat både basisten Mika Häkki. Det här är andra gången jag och Esben pratas vid.  Det som slår mig när jag har pratat med dem alla tre är deras dedikation till musiken och sitt band. Jag vet inte om de bestämde sig tidigt för att satsa så mycket på Monolord som de gjort eller om det bara har hänt. Kanske är det en kombination av passion och slumpen. Men helt klart så kan man konstatera att Monolords karriär har gått som tåget sedan 2014. Bandet släpper sin femte skiva på sju år i oktober och jag vet inte hur många

Recension: Carcass - Torn arteries (Nuclear Blast)

Liverpools grindpionjärer Carcass släpper nu sin sjunde fullängdare som följer upp combackplattan “Surgical steel” som kom 2013. Det tog alltså åtta år för bandet att spela in en ny skiva vilket är en anmärkningsvärt lång tid kan tyckas. Orsakerna till detta är helt ointressanta men resultatet är desto mer intressant.  Bandet började ju sin karriär med att spela grindcore på ett sätt få hade hört. Taggtrådiga riff med Jeff Walker gurglandes texter om förruttnelse och anatomi med skivor som hade omslag som såg ut som charkdiskar. Snabbt nådde de ryktbarhet och legendstatus. Men grejen med Carcass är att de aldrig stått still. Från den primitiva grindcoren gick det snabbt frammåt och redan på bandets tredje platta “Necroticism – Descanting the Insalubrious” höjdes ribban musikaliskt och i och med “Heartwork” insåg man vilket tekniskt kompetent band Carcass var. Och många är banden, inte minst två generationer extrem metal här i Sverige, som tagit intryck av bandets alla stadier av utveck

Monolord is back baby!

Monolord, de regerande tungviktsmästarna på den svenska undergroundscenen, är tillbaka med en ny låt och en ny skiva. Låten heter The Weary och är det första smakprovet från den kommande plattan "Your time to shine" som släpps på Relapse. Omslaget är episkt och smakprovet vi nu får är klassisk riffdyrkande Monolord. Här är videon: Och här är omslaget till plattan: Och vet man något om Monolord så vet man att det är ett av de hårdast turnerande banden i branschen och nu när pandemin kanske är på väg att mattas av (ta era sprutor!) så planerar bandet för att bege sig ut på både de europeiska och amerikanska vägarna. Här är alla datum:

Bandcampsafari: Dalarna

Dalarna. Gruvor. Fjäll. Trähästar. Knivar. Peace & Love. Kalle Moraeus. Och en massa bra musik. Vi tar en tur genom länet som förknippas med så mycket som vi tycker tillhör den svenska folksjälen och med den dialekt som åtminstone får den här redaktören att vilja flytta dit enbart av det skälet. Men det finns många band som har sin bas där och därför är det på sin plats att ta göra en Bandcampsafari dit för att visa en annan sida av Dalarna. Besvärjelsen  Med en säregen blandning mellan folkmusikdoftande doom och stoner och texter på på både svenska och engelska är det svårt att inte fascineras av Besvärjelsen. Och särskilt inte när bandet har en vokalist som är något utöver det vanliga i Lea Amling Alazam.  Vallmo by Besvärjelsen Parasit  I Falun huserar Parasit som försvar hardcorepunken med bravur. Det är rått och aggressivt som med en skämmande precision triggar alla smärtpunkter som bra punk ska göra.  Samhällets Paria by PARASIT Ett Dödens Maskineri Få band har imponerat p

Only Death Is Real: Death metal i den gamla skolan med Dead Awaken

Nu kan du höra och (naturligtvis) köpa västeråsarna Dead Awakens nya platta "The Princip Legacy". En platta som påminner oss om hur death metal ska låta. Och ämnesvalet handlar naturligtvis om ond bråd död, krig och elände. Du vill inte missa detta.  The Princip Legacy by Dead Awaken

Ett Dödens Maskineri delar sin första demo

Ett Dödens Maskineri blev tvungna att ställa in sin första spelning pga ett benbrott. Men nu har man delat med sig av sin första demo som kompensation. Gillar du kängpunk med finess så är det här bra grejer. Själva skriver bandet så här om saken: "För att fira att Andreas ligger under kniven just i detta nu, och som ett litet plåster på såret för lördagens inställda spelning på Gruvpunx, så tänkte vi bjuda lite på oss själva.  'Ungdomsfylla och brutna ben' samlar hela vår första demo som The Brigade och två spår från 2010 som spelades in på nytt 2020 för fullängdaren (allt detta snackade vi om i Döda Katten Podcast).  Första demon har sin charm. Då, precis som på andra demon, bestod bandet endast av Daniel och Andreas och eventuella skavanker skyller vi på vår ringa ålder. Ni som kan 'Det svenska hatet' utantill kanske känner igen låten Erase all Diversity. Tre av låtarna är skrivna så tidigt som 95-96 och på en låt är det Andreas som hanterar sången." Det är

Recension: Maggot Heart/Okkultokrati - split (Rapid Eye Records)

Maggot Heart, med bas i Berlin följer upp förra årets “Mercy machine” med tre nya låtar som delvis pekar mot något nytt men samtidigt håller sig troget till grundreceptet. Det inleds med “No song” som är ett av de bästa musikaliska manifest jag hört om vår samtid. Linnea Olsson mässar om allt hon inte är, vad hon är och vad andra inte är och konstaterar att vi gräver efter ben i en tid av post-civilisation över en mäktigt ylande elgitarr och monoton rytmsektion. En storslagen låt som jag lyssnat sönder och samman sedan den kom som första smakprov.  Maggot Heart/Okkultokrati by Maggot Heart Sen fortsätter Maggot Heart in i ett ljudlandskap som påminner väldigt mycket om noise rock och Sonic Youth med “Zero hour day” och “Soulpolice” som har ett betydligt punkigare anslag än både första låten spå den här EP:n och den tidigare fullängdaren. Jag gillar blandningen och nyanserna i Maggot Hearts musik och den utveckling som bandet visar. Mycket bra.  Maggot Heart/Okkultokrati by Maggot Heart