Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten Alternative

Senaste podcasten

Ny låt: Sweet Teeth - Acid rain

Sweet Teeth kommer enligt deras Bandcampsida från Finspång av alla ställen på jordklotet men det är ganska oviktigt, Viktigt är däremot att de levererar musik man blir glad av. Alternativ rock som ger solsken i sinnet trots namnet på låten. 

Recension: Maggot Heart - Mercy machine (Rapid Eye Records)

Två år har gått sedan förra plattan ”Dusk to dusk” där Linnea Olsson tog oss med genom Berlinnatten med sitt Maggot Heart. Det var en påträngande och intensiv skiva som grep tag i mig med sin känsla av dekadens och desperation. Nu två år senare känns det faktiskt som om Maggot Heart nått till en helt ny nivå på många sätt inte allra minst märks Linnea Olssons utveckling både som gitarrist och sångerska gått spikrakt uppåt. För ”Mercy machine” är en skiva med fler nyanser och mer känsla än sin föregångare. Där ”Dusk to dusk” var lite trubbig i sitt uttryck är ”Mercy machine mer finkalibrerad och skalpellvass. Kanske är det turnerandet som gjort Linnea säkrare som sångerska och fått henne att våga sjunga lite mer personligt och uttrycksfullt. Hon använder sin rösts begränsningar snyggt och låter stundtals som Iggy Pop och stundtals som Kim Gordon men alltid mest som sig själv. Detta till musik som för tankarna till både Stooges och Killing Joke. Kanske lite mer melodiöst sedan sist men f

Recension: Tomahawk - "Tonic immobility" (Ipecac)

Jag undrar hur många olika rum med musik det finns i Mike Pattons huvud. Förra året släppte han vanvettig thrash metal med Mr Bungle och nu kommer mer musik med Tomahawk där mannen med tusen musikaliska ansikten bjuder på en betydligt mer avslappnad men ändå intensiv upplevelse. Tillsammans med Duane Denison (The Jesus Lizard, Unsemble), John Stanier (Helmet) och Trevor Dunn (Mr. Bungle, Fantômas) har Mike Patton på bandets femte giv och första på sju år skapat en platta som har den där perfekta balansen mellan suggestivt och explosiva. Pattons sånginsatser är fantastiska och han håller sig nästa lite i skinnet (förutom några lagom avvägda falsettskrik) känns det som. Naturligtvis finns det udda inslag som flamenco och lite bossa nova i musiken men på något märkligt sätt vävs allt ihop till en snygg helhet så som det ofta gör när dessa herrar samarbetar. Det är lättillgängligt utan att för den delen bli slätstruket. Skivan handlar till viss del om tiden vi lever i med titlar som “Dooms