Jag har länge påtalat den stagnation den svenska doomscenen lidit av de senaste åren. Det var länge sedan jag kände att det fanns någon riktig glöd i den långsamma rocken som Sverige sedan länge varit så framstående inom. Det mesta, med några undantag, har låtit generiskt och ärligt talat rätt fantasilöst. Men så var det undantagen då. När man hittar dem blir man alltid lika glad och när jag hör Altareths nya skiva blir jag det. Debutalbumet bjuder på riktigt högkvalitativ doom (eller vad nu genren är) som naturligtvis har obligatoriska spår av Black Sabbath i sig men samtidigt på riktigt har en helt unik nerv som inget annat band har. Det låter rätt skitigt och oputsat vilket förstärker de lätt ockulta inslagen. Snygga melodier lindar in riffen som har en härlig Electric Wizard-knarkighet i sig. Altareth har dessutom förmågan att skriva riktigt bra refränger som hugger tag i lyssnaren direkt. Lyssna bara på singelsläppet "Satans hole". Här finns också låtar med lite mer tu